Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mera om skidans historia av K. B. WIKLUND.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tre ställen "binda tjurn" antingen medelst vidjor eller kasttömmen, som
man i regel för med sig.
Sedan trädet fällts, skidlängden kapats av, täljer man från toppändan
på vardera sidan av virket en rand, tills man kommer fram till tjurvedens
innersta årsringar, som lossnat, eller den, som är försiktigare, täljer inte
så långt, utan upphör därmed för att i stället sektionsvis med yxan
avlägsna det mesta av tallveden, I vilket fall som helst avlägsnas tallveden
uteslutande med tillhjälp av yxa, efter vilket tjurveden framträder fri,
såsom fig. 2 utvisar, med en öppen ränna, precis som vore den hyvlad.
Man behöver inte ens upphjälpa rännan med en hyvel, förutsatt att
virket är kvistrent och jämnt. För övrigt vill en same inte "göra hål på de
innersta årsringarna, som äro starkast", utan begagnar den naturliga
rännan som den är. I sådant virke, där tjurveden icke lossnat av sig själv
eller endast lossnat delvis, hyvlar man bort tallveden med en rund hyvel,
vars föredöme varit den naturliga urholkningen..)
Denna av naturen skapade, till utseendet runda, breda och djupa ränna
är den skidränna, som förekommer under samernas skidor, därifrån den
sportintresserade världen lånat den, ehuru den i sportskidorna smält ihop
till nätt och jämt ett fingers storlek. Skidrännan är sålunda icke någon
uppfinning, men väl en upptäckt, som, såvitt undertecknad kan förstå,
tillhör sameh.
Den eller de, som först upptäckte rännan, tänkte nog inte så mycket
på att använda den för praktiskt bruk, tvärtom var den säkerligen till
förfång, enär man efter vanligheten icke kunde vända ytan av tjurveden
nedåt till undersida för skidan, ty. tallveden hade lossnat, med påföljd att
fotstället berövats. Det utsökta tjurvirket har dock säkerligen sporrat till
funderingar.
Av historiska källor framgår det, bl. a. berättar Tornaeus, att sameh i
äldre tider, i likhet med bruket i våra dagar, plägat smörja även
tjurskidorna, vilket förutsätter, att de stekt dem mot elden. Därvid ha de lagt
märke till tjurvedens egenskap att påverkas av värmen från en brasa.
Därmed ha de kommit till insikten om, att man med tillhjälp av elden
kunde bemästra och skapa en skida även av det till synes omöjliga och
och obändiga virke, som fig. 2. 2 a och 2 b ge en föreställning om. Sedan
virket behandlats med en hyvel och man vill räta till det och skapa ett
brätte, känna sameh icke till annat sätt härför, än att steka skidan mot
en duktig brasa, först på mitten — naturligtvis med tjurvedens yta mot
elden — tills hartsen börjar koka och sippra fram, efter vilket skidan rätar
ut sig. På liknande sätt steker man och skapar brättet, efter vilket man
övergår till att göra skidan färdig, tills den slutligen i färdigt skick
framträder till vänsterskida, kallad kuovte, såsom fig. 2 c utvisar, en typisk,
modern lapsk vänsterskida av tjur med ytan av tjurveden vänd uppåt och
med en av naturen skapad, bred och djup skidränna, såsom jag känner en
dylik skida företrädesvis från Åsele lappmark. I förbigående må nämnas,
att sameh, oavsett virkets beskaffenhet, bruka efter foten likt en läst göra
skidorna något inåtsvängda, så att en skida för vänstra foten icke gärna
lämpar sig för den högra, eller tvärtom — en detalj, som, mig veterligt,
svenskar eller norrmän icke haft något begrepp om. Av tvärsnittet AB,
fig. 2 c, framgår skidrännan måhända tydligare än i de andra bilderna.
Till jämförelse återgives efter prof. Wiklund i fig. 8 ett tvärsnitt av en
.) Notarien Tomasson har skänkt en typisk sådan tjurskida till Svenska
skidmuseet Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
