Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOGSHUSHÅLLNING I NORRLAND 13
I våra skogar är tallen det vida äldre trädet. Granen anses hafva
inkommit från Finland, dels öfver Åland, dels den norra vägen. När
denna granens invandring skett, torde icke på åtskilliga århundraden när
G
kunna utrönas. Praktiskt sedt är också tidpunkten likgiltig. Granen har
nämligen i detta nu spridt sig så godt som öfver hela landet ända til]
barrträdsgränsen; barrträdens sista utposter mot fjällen bestå nämligen i
allmänhet af gran. Och att det yngre trädslaget har lust att uttränga det
äldre är uppenbart, liksom att detsamma, när det söker att vidga sitt
område, ej saknar fullgoda vapen.
Så är granen mindre ljusbehöfvande än tallen. På all mark, där
fuktighetsgraden för granen är lämplig, utfyller den sålunda alla de luckor i
bestånden, som tallen icke förmått upptaga. Och i denna granens
sträfvan har människan understödt den genom den dimensionsafverkning, som ägt
rum, hvarvid i främsta rummet de stora tallarna afverkades. Följden af
dessa båda omständigheter är att många endast för tallen lämpliga
marker nu äro bevuxna med lafbehängda granar, som aldrig kunna utväxa
till timmerskog. Och äfven i lidernas region, där i gångna tider tallen
härskat och visat sig kunna utväxa till ansenliga dimensioner, hafva vi nu
mestadels gran, om än ej af samma ledsamma art, jag nyss nämnt. Att
granen lyckats fördrifva tallen i lidernas norrsluttningar, där ljustillflödet
är ringa, är mindre underligt, än att så skett äfven i många sydsluttningar,
där tillgängen på ljus är riklig.
Granbusken kan stå undertryckt i årtionden och bida sin tid, men
när solljuset ändtligen kommer, repar den sig på några få år och skjuter
sedan på goda marker i höjden mycket kraftigt. Den har under väntans
dagar utvecklat sitt rotsystem och därigenom samlat, i stället för att
förlora lifskraft. Och denna granens vitalitet inskränker sig icke till hans
ungdom. Jag har funnit många granar, hvilkas historia visat att de ägt
förmåga att upprepa samma manöver 2 à 3 gånger.
Men granens ringa ljusbehof och däraf följande förmåga att stå
undertryckt i årtionden utan att förlora sin växtkraft, är icke granens enda
vapen. I sin föryngringsförmåga äger den ett annat, ännu skarpare.
Visserligen sätter tallen kott lika tidigt som granen och har flere kottar än denna,
men granen har många flera frön i sin kotte, hvilket mer än motväger
det mindre kottantalet, och grankotten behöfver endast en sommar för att
mogna, när tallkotten behöfver tvenne. Men två för tallkottens
mognad tillräckligt varma somrar förekomma icke alltid i Norrland. Och är
det antagandet riktigt, att det därjämte behöfves en varm sommar för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
