Apa till medlemmar av regenthuset. Den regerande furstens anslag kallas civillista. Aparf, fr. å part, vid sidan, avsides, för sig själv. Apartemang' el. fr. apartement [apartmarj'], avskild del av ett hus, våning. Apati', likgiltighet, slöhet, ursprungligen frihet från sinnesrörelser, sinneslugn. Apati't, ett kalciumfosfat med något klor el. fluor, kristalliserar i sexsidiga pelare. Hårdhet = 5 i hårdhetsskalan. Färgen är gråvit-smutsgrön-blekröd, sällan klar, genomskinlig. A. förekommer som små, spridda korn i de flesta bergarter, mera rikligt i vissa mineralgångar och såsom inblandning i en del järnmalmer (Gällivare, Kiruna, Grängesberg). Används till gödningsämne (tomasslagg, tomasfosfat*). A. är såsom det allmännast utbredda fosformineralet det, som lämnar växterna (och genom dem djuren) deras behov av fosfat. Apbrödsträd (Adansonia digitata), träd i mell. Afrika med ovanligt grov stam (diameter omkring 9 m) och långa, nedhängande grenar men av måttlig höjd. Gurkliknande, syrliga frukter, vilka liksom bladen tjänar infödingarna till föda. A. p. C., förkortn. för lat. Anno post Christum, året efter Kristi födelse. Apel, se Äpple. ApelFes, 356—308 f.Kr., grekernas störste målare, vän till Alexander den store. Hans mest berömda målning, Afrodi'te Anadyo'mene, fördes av kejsar Augustus till Rom, där den emellertid snart förstördes. Ingen av hans tavlor har bevarats. Apelsin, av ty. el. holl. Appel = äpple och Sina = Kina, kinesiskt äpple, se Citrus. Apelviken, kustsanatorium vid Varberg, grundat 1902. ApennFnerna, den italienska bergskedja, vilken till stor del utfyller landet från dess nordvästligaste del och ned till sydspetsen. (Namnet A. från det keltiska ”pen” = berg.) Huvudryggens medelhöjd är omkr. 1 300 m. I sin mellersta del, varest A. bildar höglandet Abruzzerna, når den i Gran Sasso 2 921 m ö.h. Liksom Alperna är A. en geologiskt ung bergskedja (tertiär). Mot sv. har den sin fortsättning i Sicilien och Atlasbergen. Invid A. finns verksamma vulkaner (Vesuvius). A. har endast obetydliga mineraltillgångar. Apenninska halvön, italienska halvön. Apergu [-sy'], fr., snabb överblick, kort sammanfattning. Aperio'disk, icke periodisk*. Apéritif', fr., aptitretande alkoholdryck före måltiden. Apertu'r, öppning. Numerisk A. är ett matematiskt uttryck för den ljusmängd, som passerar ett linssystem. A'pex, lat., inom astronomin den punkt på himmelen mot vilken en rörelse sker. Solens A. ligger i stjärnbilden Herkules, dvs solen är på väg dit. Den punkt på himmelen, som ligger mitt emot A., kallas A n t i a p e x. Aphe'Iium kallas den punkt av en planets (t.ex. jordens) bana, som ligger längst bort från solen. Den motsatta punkten på banan, den, som ligger närmast solen, kallas perihe'lium. Aphrodi'te, se Afrodite. Apika'l, hörande till toppen. Motsats basa'l. A'pis, en helig tjur, som enligt de gamla egypternas gudalära dyrkades med offer. A. hade sitt förnämsta tempel i Memfis. Aplana't, se Kamera. Aplomb', säkerhet i uppträdandet. Apmänniska, Pithecanthropus, se Människoraser. Apné, andningsstillestånd. Apodik'tisk, obestridlig. Apogami', förlust av könslig fortplantningsför 56 måga hos växter. Alchemilla och maskros bildar t.ex. frön utan föregående befruktning med frömjöl. Apokalyps', bok, som uppenbarar framtiden och världens slutmål, t.ex. i Gamla testamentet Daniels bok och i Nya testamentet Uppenbarelseboken. Apokatas'tasis, från Apostlagärningarna hämtat uttryck, betecknande alla varelsers, även djävlarnas, slutliga frälsning. Kyrkofadern Origenes har särskilt företrätt denna åskådning, framhållande att eviga straff är ovärdiga en kärleksrik och fullkomligt alls-mäktig Gud. Apokry'fiska böcker, gammaltestamentliga böcker, som av judarna ej upptagits i Gamla test. På kyrkomötet i Trident 1546 bestämde sig katolska kyrkan för att anse en del av dem som äkta och heliga. De reformerta förkastade alla A., medan protestanterna godkände en del, dock framhållande att de ej är fullt pålitliga. I den svenska bibeln medtages Judits, Vishetens, Tobias, Syraks, Baruks, l:a och 2:a Mackabéerboken, tillägg till Ester, Daniel samt Manasses bön. Däremot ingår t.ex. ej Henoks och Esras böcker. — Apokryfisk avser i allmänt språkbruk något otillförlitligt el. till ursprung och äkthet omstritt. Apollinaire [-nä'r], G., 1880—1918, fransk författare av polsk härkomst. A. företrädde en modernistisk linje inom litteraturen, parallell med kubismen inom målarkonsten. Apollina'ris, ett kolsyrat vatfen, som erhålls från en källa i Rhenlandet, Västtyskland. Det används som bordsdryck och framställs numera på konstgjord väg i stor utsträckning. Apollodo'ros, grekisk målare på 400-t. f.Kr. Var den förste som försökte ge djup åt sina tavlor genom särskilda skuggningar, varför han kallas ”skuggmå-laren”. Apollodo'rus från Damaskus, grekisk arkitekt, som under kejsar Trajanus skapade några av Roms märkligaste arkitekturverk, främst Trajanus’ forum och termer. Apollofjäril (Parnassius apollo), en stor dagfjäril med vita vingar försedda med flera svarta och två rödkantade fläckar. ApolFon, även Foibos Apollon, är enligt den grekiska gudasagan son till Zeus och Leto och tvillingbror till Artemis. Han föddes på ön Delos, som jämte Delfi var hans viktigaste kultort. I Delfi dödade A. med sin båge draken Pyton eller Delfyne. Detta dåd måste han sona genom att i åtta år tjäna hos kung Admetos i Tessalien. I en vagn dragen av svanar sades A. årligen besöka hyperboréernas land vid världens gräns i norr. A. var dels en dödsgud, som med sina pilar gav de fromma en smärtfri död men sände sina fiender pest och fördärv. Dels var han läkekonstens gud, Paian, dels även siarkonstens och diktkonstens gud. 1 Delfi hade han ett vida berömt orakeltempel. I senklassisk och romersk tid identifierades han med solguden, Helios. I den bildande konsten framställdes A. som en skön, mogen yngling. A. di Belvedere är en ryktbar mar-morstod i klassicistisk stil, som finns bevarad i Vatikanen och framställer A. som ”Fjärrskjutaren”. Den har varit förebild för Sergels berömda staty av Gustav III. Apollo'nia, d. 248 el. 249, tandläkarnas skyddshelgon, vilket förr mer än nu anropades vid tandvärk. Enligt legenden fick A. alla tänder krossade, innan hon blev bränd i Alexandria. ApoIogeTer kallas de, som under den äldsta kristna kyrkans tid författade försvarsskrifter mot judar och hedningar för att överbevisa dem om kristendomens sanning. Apologi', försvar för en åskådning el. lära. Apomix'is, fortplantning utan befruktning, speciellt frösättning. Motsatsen är amphimixis, fortplant