- Project Runeberg -  Skriftställning / 1. /
39

(1968) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vägar kanske; eller en av renhårighet och kamratskap mellan
män.) Man får umgås försiktigt med honom, vara misstrogen.
Om det man skriver ger honom dödsskräck (vilket inte är så svårt
då han tillhör en kultur som i sitt stora dödande ljuger bort
döden), då blir han farlig och inte förnuftig. Om det man
skriver får honom att tvivla på sitt atrium, då är han beredd att
rösta för vätebomber. Med ytterlig varsamhet, som när en
blind-gångare skall desarmeras, får man behandla honom. Det blir ett
skrivande som ligger mycket långt från ”konsten åt folket”.

Men i hela denna fömekelse av alla de officiella värdena,
”Västerlandet” såväl som ”folket”, ”öppenheten” såväl som
”konsten”, ”demokratin” såväl som ”rättssamhället” ligger
dock ett vidareförande av dessa värden. De officiella värdena har
slagit över i sin motsats och avslöjat sig som kremeringsglädje,
hunger åt andra, profit och världsmonopolism. Solidariteten
mellan de arbetande har blivit apparatens inbördes solidaritet och
de avlönades solidaritet med de besuttna mot de fattigas krav
på jämlikhet och broderskap.

Jag har ingen tro på att mina ord (för den händelse jag
förmådde använda mig av dem på ett förnuftigt sätt) kan få någon
avgörande effekt. Framtiden är i stort given. Möjligtvis kan jag
här och där med ord som verktyg begränsa katastrofernas
verkningar. Mer kan jag inte. Och även detta tycks mig utopiskt.
(Alltså orealiserbart.) Men även i en situation som den i Europa
i detta nu när det är möjligt att rätt väl bevisa att det man gör
är utan värde och utan verkan är det dock nödvändigt att
fortsätta att vara förnuftig, ta avstånd och därifrån söka ingripa med
ord; det enda jag kan bygga denna nödvändighet på är att jag
skulle känna mig alltför omoralisk och alltför lumpen som
människa om jag inte försökte stå det onda emot.

Ty trollen finns; och helvetet. Det onda har inte blivit mindre
ont därför att den religiösa maskeringen tvättats bort. Svensson,
liksom Schmidt, blir inte mindre ond därför att jag kan placera
in hans beteende, utopier, ångest i sitt historiska och sociala
sammanhang.

Mitt atrium har ett golv av röd kalksten. Det är sommar runt
mig och blå himmel med små vita moln och jag har alltså min
totala frihet till intet. Jag som Svensson.

BLM 6-66

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:18:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skrifts/1/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free