Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folkets vilja näst vår önskan
Jag är en god svensk. Bordet framför mig dräller av
medlemskort. Inför varje nytt kalenderår söker jag begränsa mina
lojaliteter. Men trots detta är jag — liksom du — genomorganiserad,
tvärorganiserad. Jag sitter här denna morgon och är en typisk
medlem.
”M” hade mitt nummer i flera år. Då jag hade bil borde jag
ju vara medlem i intresseorganisationen. Sedan föreslog ”M”:s
direktör att bilar skulle mötas tre i bredd på våra vägar. Jag
mötte hans meningsfränder härute vid Taxinge. Några såg jag i
diket. Några höll på att sända mig till en bättre värld. Då
började jag undersöka hur jag skulle göra för att få vår direktör
avskedad. Insåg att det inte alls lät sig göra för en enkel medlem.
Gjorde den enda protest jag som enkel medlem kunde göra
(hade ju varken råd eller tid att bygga upp en organiserad
fraktion som kunde störta apparaten); överlät åt andra att bidra till
hans inkomster genom att ge fan i medlemsavgiften.
Men min fackförening kommer jag att bli kvar i vad som än
händer. I ett korporativt samhälle som det svenska är det
nödvändigt att vara organiserad. Jag brukar gå på möten två gånger
om året. Vi sitter nere i salen och vänta tåligt på att styrelsen
skall visa sig. Sedan visar sig styrelsen och då står vi alla upp och
tänker på avlidna kamrater. Sedan sitter vi ned igen och hör på
vad styrelsen har att säga oss. Jag deltar i folkets mummel. Ibland
väljer vi någon till något. Det brukar vi göra med acklamation.
I år kunde vi fira tioårsminnet (såvitt jag vet — har inte varit
med längre) av stämmans uppmaning till styrelsen att kräva
en allsidig utredning om kulturindustrin. Stämman brukar uttala
sig om det under punkt: ”Övriga frågor”. Med intresse hörde
jag att styrelsen nu framfört önskemålet till ecklesiastikminister
Edenman. Han hade meddelat dem — i förtroende — att saker
han icke, av lättförståeliga skäl, kunde yppa — vore på gång och
att — så snart budgetläget bleve bättre — dessa planer skulle
avslöjas men att innan dess skulle en utredning störa. Tacksamma
över detta förtroende — över att inte ha blivit informerade (eller
åtminstone inte blivit informerade om sådant de tilläts informera
sina uppdragsgivare) hade våra representanter dragit sig tillbaka.
Det gladde mitt medlemshjärta att lyssna till detta. Författar-
6 — 672702. Myrdal: Skriftställning \<
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
