Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uttalandet riktar inget slag mot Hitler utan blott mot Pétain.
Detta handlande medförde att det blev Charles de Gaulle som
representerade det franska folkets - inklusive den franska
arbetarklassens - intressen. Partiet svek arbetarklassen. Partiet var
oförmöget att ställa de krav som skulle fört till en demokratisk nationell
befrielsekamp. De partimedlemmar som bekämpade ockupanterna
gjorde så på egen hand och mot apparatens order.
Men många medlemmar och sympatisörer värjde sig mot denna av
Moskva påbjudna politik. Det fanns i Frankrikes kommunistiska parti
liksom i alla andra partier därför också en annan linje. Dess åsikter
framträder tydligt i t ex André Simones (Otto Katz) bok om tredje
republikens undergång vilken gavs ut i New York vintern 1940/41
under titeln ”J’accuse! Männen som förrådde Frankrike”.
Uppgörelsen i Prag 1952 var inte tillfällig. Då avrättades också Simone.
Moskvas apparat krävde det.
Den av Moskva skolade partikadern i Frankrike visade sig lika
oförmögen till politiskt arbete under illegala förhållanden som den
tyska partikader som fostrats av Komintern. Några förrådde som
Gitton. Andra trodde sig gömda när de stannade hemma. Polisen slog i
adressböckerna och hämtade in den ene efter den andre. Till det
fordrades varken övermänsklig intelligens eller särskilda åtgärder. Det
var rutinmässiga polisuppdrag på ordinarie arbetstid. Man kan kalla
det jakt på kommunistfunktionärer — men då får man också kalla det
jakt att gå in och skjuta fågel i en hönsgård.
Endast några i den högsta ledningen kunde hålla sig verkligt gömda,
i övrigt blev partiet helt nytt. Under motståndskampen från 1941 var
det den lokala kadern - som hade ordentliga förbindelser med
massorna — och tusenden och åter tusenden nya medlemmar som skapade
ett brett och demokratiskt revolutionärt massparti av det gamla
kommunistiska partiet. Det var detta nya parti som höll på att leda
Frankrike till befrielse och ny demokrati. På hösten 1944 visste de Gaulle att
detta parti kunde ta makten och ingen - ”inte ens jag” som de Gaulle
sedan sade till Auguste Lecoeur - hade kunnat hejda utvecklingen.-
Om inte Moskva och dess kader varit. Efter uppgörelsen mellan de
Gaulle och Stalin skickades Thorez hem från Sovjetunionen till
Frankrike för att få bukt med masspartiet - och avstyra utvecklingen till ny
demokrati. Han lyckades. Mest beroende på att den unga kadern och
de nya medlemmarna inte förstod vad som hände och inte kunde
drömma om att det var just denne berömde ledare som fått order att
avstyra revolutionen och den nya demokratin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
