Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
puchea strax efteråt slogs jag av att stämningen var glad och avspänd.
Underliga uppgifter av det slag som spreds från Hanoi och
Washington och Moskva om att åldringarna dödats eller att kvinnorna inte
kunde få barn eller att familjer inte bodde ihop bemötte jag i bild utan
större kommentar. Diskuterade gjorde jag de uppgifter som
jugoslaverna lämnat. Jag fann t ex ”barnarbetet” riktigt och förklarade
varför. Vi var inte många som fick möjlighet att skildra Demokratiska
Kampuchea. Jugoslaverna kom på våren. Senare på hösten besökte
Tadashi Ito, Elisabeth Becker och Richard Dudman Kampuchea. I
sak skiljer våra uppgifter sig inte mycket åt. Husbyggnadsprogram,
bevattningsprogram, uppbygge, ett folk som inte svalt. Värderingarna
och de sammanhang vi såg Demokratiska Kampucheas verklighet i
var däremot naturligtvis olika. Men det är viktigt för debatten att
påpeka att alla vi (och vi var tyvärr inte många) som fick möjlighet att
resa i Demokratiska Kampuchea såg ungefär detsamma.
Döden
Demokratiska Kampuchea var ett land av gravar. Kring en miljon av
landets sju miljoner invånare dödades i kriget. Landsbygden
bombades tillbaka till stenåldern. En miljon är många. Tänk de döda lagda
i rad vid vägkanten! Den som då ville inspektera skulle med en
genomsnittshastighet av 80 km/t få köra vägen fram i två timmar innan
det sista liket passerats. Sannerligen det fanns gravar och benknotor i
Kampuchea!
Jag valde att nämna krigets offer och visa förödelsen som bakgrund
till uppbygget och förklaring till utvecklingen. Det fanns två skäl till
att jag inte gjorde det till en huvudfråga och en fråga för intervjuer.
Det ena var att detta ohyggliga krig inte var så ovanligt och säreget;
många folk har decimerats bara under den rätt korta tid jag levat och
flera kommer med säkerhet att hinna decimeras innan jag levt livet ut;
men uppbygget och framtidsmöjligheten var ovanligt och ibland
hoppas jag att det inte bara var unikt utan att också andra folk i Tredje
världen kan få samma möjlighet. Till det andra skälet återkommer jag.
Städerna
Utrymningen av städerna borde jag behandlat utförligare. Det har
visat sig att även så kallat progressiva i våra länder har svårt att förstå
att det inte växer mat i städer. Om det inte visat sig möjligt att få ut
stadsbefolkningen till byarna hade hungerkatastrofen blivit enorm. De
många bönderna som flytt undan bombräderna till staden kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
