Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
innan mongolerna gjorde slut på Song-dynastien började en samlad
berättelse växa fram ur de motstridiga sägnerna och anekdoterna.
Song Jiang och övriga personnager börjar bli karaktärer. Den första
bevarade nedtecknade versionen av berättelsen från slutet av
Song-dynastien omfattar ett dussin episoder och slutar med att Song Jiang i
kejsarens tjänst besegrar bondeledaren Fang La och blir ärad och
befordrad.
Det är yrkesberättarna som också utvecklar stilen. De utnyttjar
folkspråkets möjligheter och rikedom. De gör det konstfärdigt ty de
uppträder med sin berättelse inför en kunnig publik väl insatt i
historierna kring rövarna på berget Liang. Föredraget skall vara njutbart.
Den stilen har präglat romanen.
De olika motiven återkommer och utarbetas under mongolernas
välde, Yuan-dynastien, i olika dramer för att sedan mot slutet av
1300-talet skrivas ut som sammanhållen berättelse. Den versionen av
romanen är dock förlorad. Därefter följde under Ming-dynastien ett
antal olika tryckta upplagor. Men det är riktigt att säga att romanen
gavs sin form, den som blivit bestående, av kritikern och litteratören
Jin Shengtan år 1644.
Romanen har alltså en lång tillkomsthistoria. Först slipas motiven
under hundrafemtio år av yrkesberättare inför publik. Därefter
bearbetas materialet i nästan hundra år av litteratörer, berättare och
dramatiker innan det första gången smids samman till en hel berättelse.
Sedan arbetar olika intellektuella med materialet i tvåhundrafemtio år
innan Jin Shengtan redigerar och skriver ut den version som faktiskt
blivit definitiv.
När jag skriver att Jin Shengtans edition är definitiv tar jag ställning
i en omstridd fråga. Men jag gör det av samma skäl som gör att jag
finner Snorre Sturlasons norska kungasagor definitiva. De är
berättelsens bästa form även om materialet redigerats i visst syfte. Men
Snorres norska kungasagor är historisk berättelse och Jin Shengtans
roman en rövarroman utan anspråk på historisk sanning.
Själv hävdade Jin Shengtan att hans roman var en återfunnen äldre
utgåva. Men texten har utvecklats. Romanen är stramare
komponerad. Den är också femtio kapitel kortare än den längsta versionen.
Men den kortningen är inte bara en fråga om stramare komposition. I
Jin Shengtans upplaga beskrivs inte hur Song Jiang deltar i fälttåget
mot bondeledaren Fang La och vinner ära och befordran.
I Jin Shengtans upplaga är Song Jiang visserligen en upprorsman
mot sin vilja och framstår som en kapitulant; genom hela berättelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
