Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Birgitta Trotzig representerar den icke-fascistiska litteraturen i
Sverige. Än barockare att vi skulle representera hela Nordens
ickefascistiska litteratur. Vi kan förbereda ett bildande men till ett
bildande måste också sådana författare som - jag tar en handfull namn
-P.O. Enquist, Sven Delblanc, Olof Lagercrantz, Lars Gustafsson och
Per Wästberg inbjudas. Vi har olika åsikter. Kanske är de så olika att
vi inte kan ena oss. Det måste undersökas innan vi går till skrivning
och val. Detsamma gäller alla andra länder. Demokratin är icke
försumbar i internationella organisationer.
Agneta Bohman säger sig vara överens med mig i Faurissonaffären.
Det är utmärkt. Från talarstolen och podium fanns ingen som var
överens med mig när det gällde denna yttrandefrihet sfråga. Och det
var om det min artikel i SvD handlade.
Agneta Bohman hävdar dock att mina ”svepande utfall mot de
vänsterintellektuella såsom fascismens vägröjare” väckte lika häftiga
reaktioner. Där far Agneta Bohman bevisligen med osanning. Ty om
ingen offentligen gav mig stöd i fråga om Faurissonaffären (utom nu i
efterhand Agneta Bohman) så anknöt både första och andra dagen en
rad talare till vad jag sagt om den intellektuella vänsterns ansvar för
fascismens möjligheter att skapa sig ett masstöd.
Agneta Bohmans beskrivning av hur jag i detta sammanhang
fråntogs ordet missar poängen. Det var efter mitt anförande och när jag
lämnat talarstolen som ordföranden begagnade sig av sin post för att
göra ett - i mitt tycke - partiskt och principlöst utfall mot mig i
Faurissonaffären och jag sökte ge kort replik i sak men fråntogs ordet.
Jag skrev i SvD om Faurissonaffären i synnerhet och inte om
kollokviet i allmänhet ty det är just den franska intellektuella
vänsterns handlande i Faurissonaffären som möjliggör för ”den nya
ren-tvättade extremhögern” att skapa ”den kulturella jordmånen för
attentatet mot synagogan på rue Copernic”.
Det här är ju inte första gången jag diskuterar med Agneta Bohman.
Någon större förhoppning att nå fram till henne har jag inte. Det
lyckades jag inte med när vi samtalade med varandra i Paris. Under en
paus i förhandlingarna kom hon fram till Gun Kessle och mig. Hon var
spänd och aggressiv. Ville inte säga sitt namn. Uppgav så småningom
att hon var ”något slags diplomat”. Hon angrep mig för att jag ansåg
socialdemokraterna vara fascister.
Jag svarade henne att verklighetens fascister så som vi upplevat
dem när de nästan lyckades behärska Europa var så farliga just därför
att de i sin propaganda sökte framställa sig som ett slags bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
