Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såväl Sap som vpk. Detta har inte uppmärksammats. Då den svenska
politiska journalistiken är lojal har man varken på allvar refererat vad
Erlander säger till besökare - att partiet inte får göra samma misstag
när det gäller fredsaktivisterna som när det gällde miljöaktivisterna
-eller beskriva Palmes taktiska spel i Paris när fredsmarschen anlände.
Olof Palme kände väl till svagheterna i de marscherandes paroller.
Inför frågan om han skulle hälsa fredsmarschen tog han betänketid för
taktiskt övervägande. När han beslöt sig var det dels för att erövra
medieplats och profilera sig inför nästa års val och själv komma i
centrum - sådant är värt mycket som varje amerikansk
presidentkandidat kan berätta om - och dels för att han ville ha dessa
fredsaktivister som välj arunderlag i klivet tillbaka upp på taburetten.
Vpk å sin sida som inför sin kongress pressats hårt av krafter inom
partiet som vill ha ett klart ställningstagande för den borgerliga
demokratins erövringar och såväl uttryckliga garantier för att socialism i
Sverige skulle vara demokratisk även i den formella och borgerliga
meningen som ett otvetydigt avståndstagande från de reellt fascistiska
politiska förhållandena i Ryssland och en brytning med Moskva kunde
svänga över kongressdebatten till fredsfrågorna. Kongressdebattens
vridning visar hur fredsfrågan i det partiet används för att skydda den
politiskt Moskvabundna apparatens positioner på Kungsgatan 84.
I det läget blir Arbetarens ledare 28-8-81 så viktig. Utgående från
den kan det bli möjligt att föra en debatt som bryter igenom det
valtaktiskt politiska falskspelet från Sap:s och vpk:s apparater och
bidrar till ett brett fredsarbete som inte tjänar den ryska imperialismen
utan vår egen möjlighet att överleva.
Arbetaren 11-9-1981
Hade Hitler folkets stöd?
Leif Ericsson protesterade mot diskussionen om fascism och
samtycke. Han hävdade — det som brukar hävdas - att först slogs
arbetarklassens alla organisationer sönder och sedan hölls ofria val.
Det fanns inget samtycke. Men:
Den 13 januari 1935 valde befolkningen i Saar. Valet var fritt. Också
svenska kontrollanter var i Saar och övervakade att allt gick rätt till.
Valet gällde om Saarområdet skulle anslutas omedelbart till Hitlers
Tredje Rike eller om Saarområdet skulle stå kvar som ett av
Nationernas Förbund förvaltat område eller om Saarområdet skulle anslutas
till Frankrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
