Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
världsfred rör det sig om? Knappast den världsfred i vilken det inte
längre skulle finnas några konflikter som den mellan Chile och
Argentina vilken kan leda till våldsanvändning på Eldslandet. Inte heller en
sådan världsfred att det inte längre skulle förekomma inbördeskrig
som i El Salvador eller blodiga nationella stider som i Nordirland eller
krig som mellan Iran och Irak.
Frågeställningens världsfred tycks vara en fred mellan de två
supermakterna. Men är det säkert att den världsfreden är fred för världen i
övrigt? Innebär den ens nödvändigtvis minskade krigsrisker?
Båda supermakterna hävdar att motpartens upprustning hotar
världsfreden och att det är konflikten dem emellan som är
överordnad. Men är det verkligen så?
Att båda supermakterna såväl i sin mest vulgära propaganda som i
sin mest förfinade fredsforskning gemensamt strävar efter att få oss att
diskutera och tänka som om vår önskan att leva i fred och själva vår
nationella existens kunde innefattas i deras politik och att våra
intressen var självklart underordnade deras världsfred innebär naturligtvis
inte att det verkligen är så. Det har ju inte varit så under tidigare
konflikter.
En stor del av diskussionen i Sverige om fredsfrågan är
känslomässig. Vore det så att det i Sverige nu funnes ett starkt krigsparti som
ville krig då kunde en sådan känsloinsats vara av viss nytta. Nu finns
inget sådant krigsparti. Det innebär att den del av fredsrörelsen som
talar om kvinnors särskilda sätt att tänka och om männens
krigsdri-vande logik mot kvinnors livsnära fredsbehov och som behärskas av
blodsmystik och förnuftsfientlighet minskar våra möjligheter att
överleva som nation och ökar krigsrisken. Jag ser inget skäl att respektera
oförnuft. Att det finns sociala skeenden som återspeglas i dessa
blodsmystiska rörelser i Förena Staterna och Västeuropa och Sverige
liksom det fanns sociala skeenden vilka återspeglades i form av
rasmystik och blodstro för två generationer sedan gör dem inte mer
respektabla. Oförnuftet blir en stark destruktiv kraft när det omfattas av
tillräckligt många.
Det finns inget mystiskt med krigens roll i vår historia. Dumhet och
ond vilja har inte utlöst krigen även om naturligtvis också dumhet och
grymhet präglat krigföringen. Tag de två senaste storkrigen i Europa
till exempel. De sociala och ekonomiska konflikter som förde till
dessa krig var helt möjliga att analysera i förväg. Så gjordes också.
Det finns ingenting hemlighetsfullt i det politiska skeende som
fortsattes i storkrig. Också sådana politiska förvandlingar som nu sägs ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
