Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som Sovjetunionen blivit allt starkare. Men fortfarande håller
supermakterna i sin propaganda - alltså såväl i sin mest vulgära
propaganda som i sin mest vetenskapliga fredsforskning - fast vid att
världsfreden är freden dem emellan och att krig dem emellan är tänkbart och
kan utlösas av den ena eller andra lokala krisen. Deras strateger
diskuterar förstaslagskapacitet och hundratusentals människor
världen runt fruktar för sin undergång och går i fredsmarscher av olika
slag; fredsmarscher som har ringa eller alls ingen verkan på
supermakternas egen politik men som däremot får konsekvenser för Sverige och
andra små och mellanstora länder.
Jag sade att de moderna krigen varit lönsamma, att de fört
utvecklingen framåt. Statsledningarna i de länder som utlöste Andra
världskriget, Tyskland och Japan, gjorde så därför att de räknade med direkt
vinst i seger; men också därför att de allmänt positiva effekterna av
krig och massmord drev dem in i kriget. Båda förlorade de krigen de
inlett men vann utvecklingen och det snabba framsteget. Frågan är om
kärnvapenkriget mellan de två supermakterna är samma krig eller om
det innebär en kvalitativ förändring.
Allt talar för att ett kärnvapenkrig mellan supermakterna är ett
kvalitativt annat krig än de tidigare. Inte så att mänskligheten skulle gå
under. Det är Science fiction. Men så att något mellan trehundra
miljoner och tusen miljoner människor i och kring supermakterna
skulle förintas eller dö undan av sjukdomar och hungersnöd. Men
även om siffran vore tvåtusen miljoner skulle mänskligheten inte gå
under. Det är inte mänsklighetens undergång det gäller. Men det vore
knappast möjligt att någon av supermakterna efter ett sådant
kärnvapenkrig skulle kunna få en snabb blomstring som Tyskland eller Japan
efter Andra världskriget. Hiroshima, Hamburg och Dresden
blomstrar. Förenta Staterna och Sovjetunionen skulle inte göra det.
Inte heller kan den ene slå ut den andre med något första slag vad än
de olika teoretikerna säger. Det finns för den ena supermakten ingen
möjlighet att slå ut också den andres alla kärnvapenbärande u-båtar
och flygplan. Det kriget är inte längre lönsamt.
Därmed blir såväl tanken att olika lokala krig och randkrig skulle
utlösa denna Ömsesidiga förintelse som föreställningen att det skulle
utlösas av misstag eller meteorer eller tillfällighet ganska orimlig. Vi
lever inte i skuggan av den kommande världsförintelse som
supermakternas propaganda vill få oss att tro. Om världsfreden vore fred mellan
supermakterna; då lever vi redan i världsfreden.
Men i denna situation ökar riskerna för randkrig och lokala krig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
