Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ra organisationer tillät vietnamesiska representanter i Sverige att
uttala vägledande åsikter om svensk politik eller vägledande omdömen om
svenska politiker och offentliga personer eller om vilka som var
lämpliga i styrelser eller redaktioner. Jag ansåg detta fel.
Solidaritetsarbe-tet bedrevs ju inte för Hanois skull - eller för Pekings för den delen.
Solidariteten låg i det svenska folkets intresse. Solidaritet sarbetet
säkrade också Sveriges självständighet. Ty ingen människa är en ö
och klockan klämtar för dig. Det är därför solidaritet och lojalitet icke
är detsamma.
Men kunde jag då 1971 tillåta mig själv att spontant slå tillbaka?
Kunde jag ens ta upp frågorna? NEJ! Vissa angrepp i pressen fick jag
av taktiska skäl alltså inte besvara. En debatt hade varit oförnuftig.
Det var bara att bita ihop tänderna. Dock försöka hålla texterna så
tydliga att de inte kunde missbrukas.
Från böljan hade Moskva inte stött Vietnam. Solidaritetsrörelsen
byggdes också i Sverige upp i direkt konflikt med den ryska
utrikespolitiken. När Moskva ändrade sin Sydostasienpolitik (dels på grund av
de vietnamesiska militära framgångarna och dels för att söka dra över
Hanoi till sin sida i konflikten med Peking) sökte Moskva förmå Hanoi
att som gentjänst använda sitt inflytande inom solidaritetsrörelsen i
den ryska politikens tjänst. I Sverige blev konflikten öppen sommaren
1974. Då mobiliserades Sara Lidman att dra igång en kampanj mot
solidaritetsrörelsen för att den tog ställning också mot rysk
imperialism.
Kriget pågick fortfarande. Solidariteten var fortfarande nödvändig.
Hela den ryska falangen i Sverige bådades upp. Den drog med sig flera
andra skribenter som plötsligt började uttrycka sig som om det vore
något skumt att bekämpa också den ryska imperialismen.
Det gällde att svara klokt och lugnt. Att svara taktiskt. Att inte låta
lura sig att bli arg.
Jag minns när jag läste Sara Lidmans osedvanligt hycklande artikel
om mig i Aftonbladet den sommaren. Om hennes beundran för mig ...
fast nu ... Det var så lögnaktigt att det isade i tänderna.
— Du är dum om du låter henne provocera dig, sade Gun. Du spelar
bara ryssarnas spel då. Håll dig! Blunda och tänk på Tredje världen!
Nu är allt detta redan historia. Men också i framtiden kommer väl
tider vilka man inte önskar, då kaprisknoppen bliver utan kraft och då
man med förnuftets tyglar tvingas hålla igen och vara taktisk.
FiB/K nr 20 1981
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
