Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter kriget (och alltså också denna onödiga kris).
Jag är övertygad om att många läsare har svårt att följa med: i
förstone tar det emot för dem att kalla Hitler objektivt progressiv. Det
motståndet bör analyseras.
Den känslomässiga laddningen i motståndet kommer från ett (större
eller mindre) medvetande om den hitlerska regimens brott. Dessa
brott var verkliga. Upprördheten är alltså i och för sig en sund
reaktion. Den skulle bidra till att vi handlade så att sådana brott inte kunde
upprepas.
Men också det ekonomiska uppsving, den snabba utveckling, de
administrativa reformer och den socialvård som åt regimen skapade
en folklig bas var verkliga. Tusenårsriket blev blott tolv år men tio av
dessa var år av framsteg.
Medvetandeindustrin söker dock programmera oss så att den ena
verkligheten skall skyla den andra. En segrande fascism skulle ha låtit
utvecklingens verklighet skyla brottens verklighet; nu får brottens
verklighet skyla utvecklingens verklighet och den naturliga
upprördheten utnyttjas för att skapa ett motstånd som hindrar frågorna från att
ställas.
Det är så vi görs hjälplösa. Sakerna kan ha sin gång. ”Vita katter
och svarta katter jagar lika bra.” Vi blir då offer. Först när vi inser att
verkligheten är tvetydig kan vi handla förnuftigt.
Den här tidningen grundades en gång just i medvetandet om att det
aldrig kunde vara likgiltigt vilken katt som fångade mössen. Den är
kanske också den enda där vi kan resonera kring dessa frågor. Vi tog
upp kampen om kulturen just därför att denna kamp är avgörande ; den
bestämmer hur den objektivt progressiva framtid i vilken vi har att
leva och dö kommer att se ut.
Detta var en av Mao Zedongs grundtankar. Och vill man nu i detta
tioårsjubileum nödvändigtvis sätta en etikett på mig kan man ju kalla
mig maoist.
Fast i FiB finns många boningar. Andra kan mena att man inte
behöver ta till Mao för att föredra Per Albin framför Hitler. Det må så
vara. Gemensamt har vi dock övertygelsen om de medvetna ordens
värde.
Inte undra på att ämbetsmännen i medvetandeindustrin vill ha ihjäl
oss.
Opublicerat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
