Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
över skattsedlarna skall finansiera Volvo och Götabanken och
försäkringsbolagen och inte ens från sådana som kallar sig socialister
hörs det minsta pip om att expropriera expropriatörerna utan blott
maningen att skydda vänsterns ämbeten mot högern.
Visst finns en verklighetens vänster och höger. Men inte i valet
mellan dessa skenpolitiker. Snömosets män och kvinnor!
Men nog kommer det att röstas. Det är med valritualen som med
konfirmationen och den kyrkliga begravningen.
Nog om detta eländiga valspektakel. Nu till en politisk fråga. En
kulturpolitisk en som är verklig och inte bara kulturkrydda.
I den viktorianska nattväktarstatens London satt för något mer
än hundra år sedan en, enligt polisrapporterna tarvligt klädd, tysk
flykting i British Museums läsesal med boktravar runt sig och
gjorde excerpter. Läsesalen var efter ansökan hos
överbibliotekarien tillgänglig för envar över 21 år med fast bostad som kunde fa en
husfader att rekommendera sig. Den tyske flyktingen fick sitt
läse-salskort i mitten av juni år 1850 och sedan utförde han där under tre
årtionden orgier av läsning.
Hans namn var Karl Marx. Ett doktorsdiplom hade han en gång
plockat upp per korrespondens. Han föraktade de ”demokratiska
pundhuvuden” som inte tog reda på fakta själva, hånade de
välanpassade professorerna och misstrodde de akademiska åsnorna; de
var alla lata! Själv läste han målmedvetet ekonomi och historia och
när han var arbetsoförmögen eller trött läste han fritt för nöjes skull.
Balzac, Shakespeare, Diderot; grekiska klassiker eller samtida
naturvetenskap:
”Under denna tid alldeles arbetsoduglig. Läst: Carpentiers
fysiologi, Lord dito, Kölliks vävnadslära, Spurzheims hjärnans och
nervsystemets anatomi, Schwann och Schleiden om cellsmörjan.”
Om kvällarna satt han på möten ty han ledde
Arbetareinterna-tionalen och var den som byggde upp den världssocialistiska
rörelsen. För övrigt tyckte han om att dricka öl på pubar, promenera
med barnen, sjunga sentimentala visor och idka kärleksliv. Det var
den man från vilken sådana som Ingvar Carlsson i öst och väst
menar sig ha tagit arv att förvalta som lönsamt ämbete.
Det viktiga är dock att dessa hans läsorgier i nattväktarstatens
fria läsesal gett folk verktyg att välta riken och stater över ända,
kasta herrar ur sadeln och göra nya uppror också mot dem som
tagit sig ämbeten i hans namn. Ännu i tiotusen år, som Mao sade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
