Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ämbetsmännen gjort som de danska ämbetsmännen och lämnat
sina kommunister till Hitlertyskarna för vidare behandling. Statens
ämbetsmän skickade också efter kriget in betalda provokatörer i
kommunisternas organisationer och stoppade kommunister i
fängelse om de kom åt. Men hur mycket de svenska kommunisterna än
grubblade över all denna ovänlighet och hur omsorgsfullt de än
studerade Marx och Lenin ord för ord kunde de inte förmå inse att
de borde klättra ner ur statens knä. De förblev blott sårade över att
de socialdemokratiska statsråden inte tyckte om dem. Ju mer
ämbetsmännen skymfade dem ju omsorgsfullare blev de arma
kommunisterna i att inte vara förtretliga, inte visa sig ovärdiga att leva
på statliga subsidier. De var ju nästan som socialdemokrater!
Allvarligt förmande de varandra:
— Vi måste tänka på enheten!
Inte undra på att gråsossar och borgare skrattade åt dem.
Så gick det så illa som det gått med dem också!
Men om nu Vilhelm Mobergs spontana och instinktiva
misstänksamhet mot ämbetsmännen och sunt folkliga statsfientlighet kunde
kombineras med den teoretiska insikt Marx och Lenin försökt
förmedla och detta verkligen också omsattes i praktisk politik . . .
Då skulle hela skändligheten vältas över ända.
Det vet de härskande. Det har de vetat hela tiden.
Det är därför de håller sig med skolor där de lär de små barnen att
staten, den är själva samhället; det är därför de håller sig med
subsidiejournalister som hävdar att endast den beroende är fri. Och
det är därför den håller sig med kommunister som inte kan göra
revolution då statens ämbetsmän satt upp skyltar om att
gräsmattor ej må beträdas.
(FiB/K 5/1985)
När de döda tjänar
Det är obehagligt. Det är politiskt geschäft. Alla talar om det.
Släktingar och vänner ringer mig om det. Kolleger diskuterar det
med mig. Men ingen säger det högt. Av respekt. Inte för den döda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
