Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
se den sociala revolutionen som något slags yttre formalitet. Det
vetenskapliga i socialismen ligger på ett annat plan: det ligger i
konstaterandet att de materiella förutsättningarna för socialismens
förverkligande på ett visst stadium faktiskt är för handen. Huruvida
de också kommer att omsättas i praktiskt handlande — den saken
kan aldrig avgöras genom något vetenskaplig analys utan måste
bero på ett mänsklighetens fria val. På det valet hänger det om de
undertryckta i tid skall vakna upp till besinning, riva tömmarna ur
den blinde körsvennens hand och hejda civilisationens vagn på dess
väg mot avgrunden.” (Arnold Ljungdal. ”Marxismens världsbild”,
Stockholm 1947. s. 315.)
Anda sedan skeendet tvang mig ta politisk ställning under Andra
världs kriget har det historieidealistiska och moralistiska hoj tet varit
mig motbjudande. Det skär falskt. I värsta fall som när en SS-oflicer
citerar Goethe eller en USA-president smaskar med Gud mellan
löständerna när han ljuger i TV.
Moralismen utgår därtill — nu talar jag om anständiga
motståndare — från en falsk verklighet; en ideologisk. Som om utopier
funnes annat än som vanföreställningar och projekt annat än som
taktiska dagskrav giltiga blott för ögonblicket. Men there is no hiding
place heter det i frälsningssången om yttersta domen. Och det är rätt
i den meningen att det inte finns någon tillflykt utanför skeendet.
Till partitagande tvingas vi i varje handling och varje ord. Villigt
eller ovilligt, medvetet eller omedvetet. Och genom oss i detta
partitagande formar de objektivt intressestyrda konflikterna
tillvaron. Men världen är inte svart/vit. Den är i bästa fall 70/30. Dock
delar sig ett ständigt i två, valet kan inte undgås och i den
handlingen skapas det skeende i vilket och genom vilket vi lever.
Många svenska borgerliga liberaler som nu är i sjuttioårsåldern
hävdar att de under Andra världskriget inte visste. De tyskvänliga
visste ingenting om koncentrationslägren. De som höll på de
allierade — som det hette på den tiden — trodde på Atlantchartan.
Jag ansåg då att de hycklade på typiskt liberalt sätt. De hade med sin
omedvetenhet valt; tagit parti, det uslaste parti;
samhällsbevarar-partiet. Bar ansvar.
Skulle vi inte vetat? Skulle vi inte känt till Katyn under kriget?
Skulle vi inte vetat att det allierade luftkriget mot den tyska
civilbefolkningen var en avskyvärd krigsförbrytelse? Skulle vi inte vetat att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
