Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om döden och vår enda — relativa — odödlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än de bibliska berättelser, evangelier och psalmverser jag
pliktskyldigt lärt i den svenska folkskolan.
När jag var ijorton upptäckte jag Francois Villon. Eller
rättare sagt min vän Sten Ljungs far som var adjunkt i
Bromma läroverk hade inte bara ett brinnande
litteraturintresse, han såg också till att jag och andra Stens vänner läste
Balzac och Diderot och Stendhal och Flaubert och Villon.
(Samt Fröding och de andra äldre svenskarna också. Hemma
fanns ju mest Artur Lundkvist, Diktonius och Södergran.) Det
var i Ane Randels tolkning jag läste Villon. Jag kunde nästan
hela Stora Testamentet utantill då. Det började:
— Vid trettio år i jämmerdalen
jag tömt i botten skammens drick,
ej riktigt klok, ej riktigt galen . . .
Även när jag sedan lärde stava på Villons franska (En Tan
trentieme de mon äge / Que toutes mes hontes j’eus bues,/
Ne du tout fol, ne du tout såge . . .) blev svaret på frågan om
vart forna tiders kvinnor begivit sig till den .nya frågan i Ane
Randels skrivning:
— Men var är snön som föll i f]ol?
— ty döden sovrar ej och slopar.
Vad båtar trots och harmens glöd,
när vinden alla med sig sopar?
Hur konstigt det än låter kom detta Villons Stora
Testamente att betyda en hel del för mig när jag beslöt mig för att inte
bry mig om deras karriärvägar med skolor och examina. Det
var enklare att låta sig relegeras och gå sin egen väg:
— Autant en emporte ly vens.
Vad betydde deras framgångar
— när vinden alla med sig sopar
Francois Villon var då snart femhundra år borta fast man
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
