Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varvade revolutionära artiklar med reaktionära har sin grund
i att han långt efter sin bortgång tillskrevs en rad anonyma
och pseudonyma artiklar i 1830-talets tidningar. Artiklar han
inte skrivit. Och därtill att den samhällsbevarande högern
liksom den liberala vänstern hade svårt att tro att någon
verkligen kunde mena vad Balzac i början av 1830-talet skrev i
”Hertiginnan av Langeais” eller i ”Undersökning av de två
ministärernas politik” och ”Om det moderna styrelseskicket”.
(Ingår i de Balzac, ”Katarina av Medici samt Tre politiska
artiklar”, Norstedt 1974.)
Det går att göra även Balzacs texter privata. Den
ljudisolerade salong med kanapé i röd plysch, en salong av ”spelad
elegans och ... hopkok av dålig smak” var som Gautier
påpekat i varje detalj Balzacs egen på 13 rue des Batailles där
han i mars 1835, som änkan Durand, hyrt in sig för att få
fred från fordringsägare.
Att markisinnan San-Réal hade mer än ett drag
gemensamt med George Sand visas om inte annat av Balzacs
efterord där han i anslutning till dåtidens skvaller om
förhållandet mellan George Sand och den i Paris regerande
skådespelerskan Marie Dorval skriver om skådespelerskor vilka reser
sig när ridån gått ned. Den regerande Marie Dorval skulle
strax därefter störtas från sin tron av nästa generations stora
tragedienne Rachel så som Ingres störtade Delacroix! Balzac
var också vän med Jules Sandeau och skrev upprört till Eve
Hanska om brytningen mellan George Sand och Jules
Sandeau och hur George Sand tagit Jules Sandeau och ”deflorerat
hans själ”; man kunde säga att ”Flickan med guldögonen” på
sitt sätt är Balzacs ”Gamiani”, den lysande pornografiska bok
där det (troligen av Alfred de Musset) togs grym erotisk
hämnd på George Sand år 1833.
Men när detta skrivs bör också skrivas att Balzac och
George Sand fortsatte att umgås med respekt och vänskap
genom åren. Det är också därför det blir missledande att helt
identifiera markisinnan de Castries med hertiginnan de
Langeais och Balzac med Montriveau. Det finns likheter.
Balzac utnyttjade sitt förhållande (som aldrig blev något rik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
