Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilaga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Avsnitten om judarna var strukna. Däremot hade avsnittet
om de goda franska rasegenskapema hos de brunögda och
svarthåriga vallonema behållits. Ett eller annat ord hade
retuscherats esopiskt: ”en oförskräckt demokrat och klarsynt
historiker som Olaus Petri” blev ”en folkets man, en klarsynt
historiker”.
Men i Himmlers och Hitlers Tyskland var ju det
nödvändigt.
Att läsa denna upplaga och då noga erinra sig när och var
den publicerades innebär att man intensivt upplever den
demokratiska sprängkraften i Strindbergs verk!
Under textytan i denna Schering-utgåva i Hitlers Berlin
1942 döljer sig fint spunna avsikter. Till det Schering strukit
hörde också Strindbergs kapitel Judarna. Däri också
avsnittet om de först kända döpta judarna i Sverige:
Sålunda ... läto år 1681 den 29 september två till evangeliska
läran omvände gamle judar vid namn Israel Mandel och
Moses Jacob, med deras hustrur och barn, tillsammans
tjugoåtta personer, i tyska kyrkan af församlingens
dåvarande begge pastorer Bezelius och Strauch sig döpas, och voro
vid tillfället närvarande konung Carl XI, enkedrottningen
Ulrika Eleonora och Hedvig Eleonora samt många andra
höga ståndspersoner.
Till det som Schering översatte hörde däremot skildringen
av de svenska fångarna i Ryssland under Peter den Store.
Orden måste denna kalla vinter, när Hitler lämnat sina
soldater i sticket vid Stalingrad och vigt dem åt undergången, ha
haft en alldeles särskild klang:
Carl XII, som, enligt poemförfattares utsago, blott kunde
falla, men icke vika, flydde dock från Pultava, och lemnade
dermed sin här i fiendens hand såsom fångar...
Strindberg betonar i sin skildring kungens feghet, inbilskhet
och oduglighet och att fångarna inte fick någon hjälp av ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
