Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
land gavs inte vanfrejdsbegrepp längre.
Men nu är vi där. Nu kan vi inte längre tala om hur
reaktionärt det var av Stalin att skärpa bevakningen av de homosexuella
— nämnden säger ju att han gjorde rätt. Och vi vet vad följden
blir. Denna stämpel tvingar de homosexuella under jorden. Först
nu blir de tillgängliga för utpressning på allvar.
Det finns homosexuella militärer, poliser, präster, läkare,
byrådirektörer. Det finns mer eller mindre öppet homosexuella på
höga poster som på låga poster inom alla de som
säkerhetskänsliga uppräknade (alltså även polisen själv) statliga organen. Nu
visas att de alla gjorts till ”risker”; ty nu ligger deras framtid
i stjärtgossens händer.
Och det räcker med ett viskat ord från honom: ”För att
säkerhetsunderrättelsetjänsten skall kunna få tillgång till värdefulla
källor är det väsentligt att fullständiga garantier kan lämnas för
att uppgiftslämnarens anonymitet respekteras...” (sid 37) Inte
nog med att vi har anonyma — och betalade — politiska
angivare; vi har också anonyma — och betalade — sexuella
angivare.
Nämndens redogörelse är vetenskapligt ohållbar. I länder med
stark antisemitism blir judar ”konspirativa”. Detta är inget skäl
för antisemitism. I länder där homosexualitet medför vanfrejd
och ekonomisk ruin blir de homosexuella ”konspirativa”.
Nämnden är ett symptom på de mörkaste och de mest
reaktionära politiska strömningar som kommit fram i dagern i
Sverige sedan trettiotalet. Men vart har trettiotalsradikalema tagit
vägen? Alla dessa som en gång talade för de homosexuellas
likaberättigande. Har de alla ändrat uppfattning? Menar de nu att
de homosexuella är ”konspirativa”? Eller är de bara rädda,
rädda för att själva stämplas som homosexuella eller
samhällsfientliga? Sitter skräcken så djupt i dem?
Nämnden själv ger svaret: ”Det kan tyvärr antagas, att många
av dessa angrepp mot säkerhetstjänsten direkt syftat till att
misskreditera den särskilda polisverksamheten och dess
befattningshavare för att (lyssna nu noga! J M) därigenom minska
säkerhetstjänstens effektivitet och dess förutsättningar att bidraga till
försvaret av rikets frihet och oberoende samt vårt demokratiska
statsskick.” (sid 92)
Av opportunism, av feghet, ställer sig nu liberalerna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
