Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landet ut i veklagan över stillsamhetens och innerlighetens
förfall.
Men jag kan inte se att denna klagan uttrycks bättre år 1969
än år 1873 och den når numera sällan upp till den språkliga
nivån av år 1620 när kyrkoherden i Vallentuna, Magnus Andreae
Melkorstadindal lät trycka sin (översättning från tyskan) av ”The
Tolff Sibyllers Spådommar”. Som det trettioandra tecknet på
Yttersta Dagens snara ankomst angav han:
”Denne tid är nu förhanden, att man hälsosamma läro ej lida
kan, ty de själve efter sin egen lust klå öronen, säger jag,
förskaffa sig predikare, efter som dem klier i öronen, de som
vända sina öron ifrån sanningen och till fall och fördärv.”
Vad den yttersta dagen, fall och fördärv och allsköns hemskheter
angår så verkar Melkorstadindals fruktan något överivrig. Det har
bytts predikare många gånger om under dessa trehundrafemtio
år och de övergivna sanningarna fyller bibliotek och arkiv från
golv till tak, löpkilometer efter löpkilometer, utan att världen
därför förintats och de döda återuppstått och getterna skilts från
fåren. Men då ser jag Melkorstadindal från vår tid.
Om däremot kyrkoherde Melkorstadindal uppstod från de
döda helt på egen hand och började vandra kring i Vallentuna
med omnejd skulle han finna att den yttersta dagen redan
passerat och att vi nu var getter allesammans. För att finna sina får
finge han krypa ner i graven och återvända till de döda från
1620.
Ty så är det. Det samhälle som speglade sig i Melkorstadindals
föreställningar och ord är länge sedan söndersprängt, upphävt
och borta. De klasser som då definierade sina intressen som
sanning har förintats samman med sin sannings sanning och deras
hälsosamma läror har blivit studieobjekt och fotnötter i
idéhistoriska verk. Domen kommer ständigt åter.
Kyrkoherde Melkorstadindals påpekande att folk söker sig till
de ord som kan hjälpa mot klådan i öronen kräver dock tillägget
att skribenterna inte stillar klådan utan får folk att verkligen
känna klåda på det att de kan klia sig.
Den skribent som inte förmår det, honom kan det gå som det
gick för Wirsén. (Om vederbörande inte skyndar sig att dö mens
tid är.) Ty Wirsén, den stackarn, som sagt att han ville lindra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
