Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
professor Horst Holzer bevisa att de alls inte
omfattade »marxismen-leninismen» och »läran om
proletariatets diktatur» utan tvärtom var
motståndare till proletariatets diktatur och hyllade tanken
på en fredlig övergång till socialismen genom en
»antimonopolistisk demokrati». Men det hjälpte
inte. Alla protester till trots fann
förvaltningsdomstolen i Bremen DKP och professor Horst Holzer
skäligen misstänkta för »marxism-leninism» och i
dom av 9 november 1971 fann domstolen att
senaten alltså haft rätt att vägra Horst Holzer
anställning.
Därmed hade den västtyska socialdemokratin
kunnat slå flera flugor i en smäll. DKP hade varit
alltför påträngande i sina kärleksförklaringar och
blivit ett besvär inom fackföreningarna. Nu kunde
man ge dem en åsnespark och försöka nagla fast
dem som anhängare till »marxismen-leninismen»
och »proletariatets diktatur». Det var nödvändigt
att genomföra en »öppning åt öster».
Exportindustrin krävde det. Samtidigt hävdade
kristdemokrater och kristligt sociala bajrare att den västtyska
socialdemokratin var mjuk mot kommunister. Nu
statuerades ett exempel som visade att
kristdemokraterna kunde lita på socialdemokraterna.
Domstolsutslaget var ett juridiskt hållbart
instrument. Med dess hjälp kunde myndigheterna se till
att verkliga kommunister och sådana personer som
misstänktes för att ha sympatier för
kommunisterna och för en demokratisk lösning av hela
Tysklands nationella och sociala problem kunde hållas
borta från anställning i skolor och universitet och
andra läroanstalter liksom från all statlig och
kommunal tjänst. I Hamburg kunde den
socialdemokratiska senaten gå till beslut och sedan kunde
Willy Brandt i januari 1972 klubb fästa
förordningen för hela BRD.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
