Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 Lotsen och hans Inistru.
„Det war rysligt“, sade Klara och knäpte ihop sina händer.
„Ja, men ännu har jag inte berättat det wärsta“, swarade
Klas med darrande läppar, „ser du Klara, just då jag fick
pistolen ur hans hand, smälde skottet af rakt mot Silfwer själf
och där låg han som en sten bredwid enrisbusken“.
„Gud i himmelen”, utropade den stackars Klara och mera
föll än satte sig på bänken wid spiseln, „hwad står nu att göra?“”
„Intet mer än att jag, så fort ske kan, lagar mig ut till
skeppet, som ligger segelfärdigt bakom udden“, swarade
sjömannen. „Ingen har sett mig i dag tillsammans med Silfwer och är
jag i god tid ombord, så är alt godt och wäl“.
Klara berättade nu om karlarne, som gått uppåt byn för
att söka lotsen och bad honom wänta på dem, men det wille
Klas inte göra.
„De kunna dröja där ända tils i morgon“, menade han
„och stannar jag här, skall du få se de komma öfwer mig för
Silfwers skull, därför att alla wiste, att wi woro owänner.
Men wid den högste Guden, jag är ej skyldig till den uslingens
död och har inte lust att för hans skull komma fast; du måste
ro mig öfwer till fartyget Klara, det är ju wackert månsken och
du är ej rädd af dig. För mor skall du tala om alltsammans
sedan, nu springer jag bara hem och tar mitt lilla skrin och
säger farwäl med detsamma; mor wet nog af, att jag skall bort
i kwäll“.
Klara såg betänksam ut: „Kan du inte wänta på karlarne
och Ewert“, sade hon åter; „om jag nu ror dig dit öfwer, så
kunna de komma, medan jag är borta och det wore riktigt
illa det“.
„De få nog söka lotsen“, swarade Klas, „jag råkade honom
i middags och han sade, att han ämnade sig ända upp till
stormossen efter widekwistar, som skulle behöfwas till något nät,
eller hwad det war. Fartyget ligger inte långt, om du har
något hjärta för en medmänniskas nöd, så ro mig öfwer för Guds
barmhertighets skull“.
„Må ske då”, sade Klara, „om du skyndar dig, så hinner
jag kanske tillbaka, förrän Ewert kommer“.
Den unge sjömannen hastade bort, under tiden påtog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
