- Project Runeberg -  Skrifter utgifna af Föreningen "Svenska Folkskolans Vänner" / H. 18. Hvad den gamle skolmästaren berättade / Ryssarne i Pernå 1713 /
56

Author: Emil Wichmann, Petrus Nordmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tenytan sjönk, dess mera ökades de närvarandes
nyfikenhet och oro. Tolken började tala om en rättvis och
broderlig fördelning af bytet d. v. s. han, den egentliga
upptäckaren, skulle erhålla den största lotten, men på
hans ord aktade ingen.

När man nått 4 alnars djup, kunde endast föga
vatten upphämtas, och med en lång stör kände man att
flere lösa föremål lågo på bottnen. För att snabt
undersöka, hvad det var, kastade en officer rocken af sig
och lät de andra fira ned sig i djupet.

Ett par ögonblick förgingo under den största
spänning. Så hördes en dundrande svordom, och en mindre,
rund sten kastades upp. Ett par andra följde
omedelbart efter, under det att den harmfulla rösten
uppmanade de förbluffade åskådarena att dela det rara bytet.

Mycket våt men ännu mera ond drogs officeren
upp och gick fram till Simon, som satt på en tvärbrant
afsats af bärget, samt gaf honom en väldig spark, så
att han handlöst störtade ned i bråddjupet.

Därefter vände sig den vredgade skattsökaren till
tolken och öfveröste honom med ovett, emedan han så
illa uttydt dårens mening och narrat de andra till ett
dumt företag. Helt snopna begåfvo sig herrarne i väg,
efter det att en af dem befalt soldaterna att fiska upp
Simon.

Soldaterna dröjde några minuter, men då ingen
Simon syntes vidare till, utan endast några
vattenbubblor, korsade de sig andäktigt och smögo sig bort.
Grande klockringaren hade tagit hemligheten om sin
kärasta med i djupet.

Då tolken en stund senare mötte Hans, fick denne
i sin tur uppbära hårda förebråelser för sitt bedrägeri,
och det hjälpte föga, att gubben till sitt försvar påminde
om en allmänt gängse sägen, att på jättegrytans
botten låge en stor skatt dold.

Tolkens bittra sinnesstämning visade sig kort därpå
äfven däri, att en soldat med gevär på axeln framträdde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:22:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftsvfv/18/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free