Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adolf Hedin och naturskyddssaken af Karl Starbäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
det är för att i detta sammanhang hugfästa hans minne som
dessa rader kommit till. Han hade med mig flera samtal i
frågan. Och af dessa framgick att han väl uppfattade, att
det i naturskyddsrörelsen fanns en praktisk innebörd; men det
för honom förnämsta var dess ideella och kulturella sida och
dess härigenom folkuppfostrande effekt. Framför allt annat
såg han i sträfvandena att bevara naturen möjligheten att
bibehålla oberördt något för det svenska kynnet i dess olika
skiftningar säreget, och tydligen hyste han, som vi alla
naturskyddsvänner, den uppfattningen, att den återuppvaknande
vården af svensk natur skulle öppna ögonen för den
vandalisering af det svenska landskapet, som den nyaste tiden gjort
och gör sig skyldig till i en sådan skamlös utsträckning.
Betecknande för denna hans syn på saken är innehållet i den i
hans facsimilerade bref omtalade artikeln ur »Le Temps», och
som i öfversättning är af följande lydelse:
»Civilisationens spetälska.
Om ni tviflar på, att det i våra dagar är nödvändigt att
skydda Frankrikes natur gent emot värdshusvärdar, arkitekter
och ingeniörer, så res och se, hvad de redan gjort och hvad
de fortfara att göra på Medel hafsstranden mellan Nizza och
Mentone. De hafva säkerligen förstört många andra platser; på
denna samma kust ha Marseilles, Toulons, Hyéres’ och Cannes’
omgifningar tagit obotlig skada af deras åtgöranden. Men
förstörelsen af Rivierans kuster öfvergår dock allt annat i
samma väg; ingenstädes ser man sådana illdåd hopade på
ett jämförelsevis så litet område. Det tycks som om
vandalerna här velat samla prof på de mest vidunderliga sätt att
vanhedra ett land, visa världen hvad deras fabrikation och
industri förmå, med ett ord skapa liksom en internationell
utställning af barbari och dålig smak.
Ett halfsekel har varit dem nog för att hinna med alla
dessa missgärningar. För 50 år sedan var denna liguriska
kust ännu sådan som den varit från urminnes tider; dess
harmoniska och vilda linier, dess branter af hvita stenarter, dess
pinie- och olivskogar, dess ända till hafvet nedlöpande dalar
med massor af skugga och grönska, dess små bukter, där det
genomskinliga vattnet smeker sanden och klipporna, dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
