- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1912 /
18

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18

ned i vassmarken; han var herre öfver alla dessa vassens
invånare, den borne rofriddaren, som med styrkans och
vap-nenso rätt utkräfde sin tribut.

Århundrade efter århundrade hade allt gått sin gilla gång
i dessa djungler; anläggandet af en stad vid kanten af dem
hade ingen förändring medfört — där var plats nog för både
människor och djur. Tiden gick, och människorna fordrade
allt mera på djurlifvets bekostnad, men fortfarande voro
betingelserna för dess bestånd så gynnsamma, fortfarande var
alstringen af nya lif så stark, att ingen minskning märktes,
hvarken genom de smärre ingrepp, som här och där gjordes i
vassområdet, eller genom skjutvapnens utveckling och den
stigande jaktlusten.

Men så randades en ny tid: staden vid älfmynningen började
känna sig stark, den fordrade ökad plats, dess hamnar kunde
icke längre mottaga det växande antal skepp, som sökte sig
in till Sveriges port vid Västerhafvet. Kajer byggdes, där
fiskaren förr lade sina nät, muddermassor sprutades in öfver
sankmarker, där ännu i dag lefvande jägare en gång stakat fram
sina jaktekor.

Och dessa våta, stinkande lermassor dödade allt.
Ler-massorna tornades upp innanför de mot älfven byggda
fördämningarna, och innanför dessa lerberg lefde vassens
invånare fortfarande några år sitt lif. Men allt trängre blef
utrymmet för dem. Långsamt, så långsamt, att det knappast
märktes, flöt det gråa muddret ut öfver vassen, dödande allt,
bortskrämmande allt lefvande, och när detta människoverk blef
färdigt, så låg där en grå yta af stelnadt mudder, till ett par
meters djup täckande den forna vassmarken, den forna
boningsplatsen för tusen sinom tusen af naturens befjädrade
invånare. Många kvadratkilometer täcktes på dylikt sätt eller
torrlades genom invallning och torrpumpning.

Förhållandena ha sedan dess än mera förändrat sig ända
till oigenkänlighet. Där Lundbyvassens vatten fordom gick
i små vågor, där bärgas nu skördar eller resa sig trevåningars
hus. Hela Tingstadsvassen, omgifven af en omloppskanal,
är nu en slät leryta, höjande sig ett par meter öfver älfvens
nivå, å Hultmans holme med kringliggande igenfylld vassmark
ligger en stadsdel, och där äro stadens gasverk,
byggnadskontor och Bergslagsbanans stationshus uppförda. Gullbergs-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:35:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1912/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free