Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Smärre bidrag - 9. R. B. Pluralt predikat efter det som formellt subjekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE BIDRAG. 98
Det är ej lyckan, som er kröner,
det ären If söm hedren den.
(a. a. II: 186).
Jag tviflar inte på, att Leopold, som var synnerligen
intresserad af språkliga frågor, öfvertygat sig själf om att
I skulle styra verbet. Egendomligt nog finnes äfven i våra
dagars vitterhet ett alldples likartadt exempel, nämligen:
Men pröfva,
om I det ären eller vi, som felat.
(C. D. af Wirsén, Toner och Sägner s. 291).
Då det lpgi^k^ sutgektet är ett pronomen i tredje
per-spn ellpr ett substantiv, erhåller mw j* aoaåogl fråtttyakan
och franskan för pluralform af verbet (Es sind Menschen,
ce pont eux). Jag förmodar, att vi ha att antaga inflytande
från dessa språk och deras litteraturer, framförallt tyskans,
däri att man hos gustavianerna och nyromantikerna finner
det största antalet exempel på dylika plural-former i
det-satser. De uppträda nämligen så pass talrikt, att man måste
söka en annan orsak till den än till de sporadiska exempel,
som jag nämnt, att man finner ungefär jämnströdda i
litteraturen. Jag anför här nedan några antecknade fall:
Prins, då du rikets roder fattar,
och råga skall din äras mått,
tro ej, att det är knekten blott,
som sig med borgarn lycklig skattar,
ej bonden ensam gläder sig;
ur nattens moln se dagen strimma!
Ett annat folk ock tillhör dig,
och, prins, det äro vi, som rimma.
Lidner, Till H. K. EL Hertig Carl, 1792.
Det voro endast Odens fåglar,
som sitta på hans breda axlar
och säga hvad i världen timar.
Ling, Agne s. 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
