Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN VIKTIG PROSODISK FR AG A.
49
tonigaste stafvelsen, så är det ej allenast rimligt utan äfven
ändamålsenligt. För det andra är det icke gängse. åsikter
om kvantitetsförhållandena, utan om accenten, som i följd
af kort (dynamiskt) hufvudtonig stafvelses orimlighet behöfva
ändras. Men jag kan icke se någon fara för vetenskapen
däri att man kastade öfverbord hela talet om dynamisk
accent och nöjde sig med det gamla talet om accent (=
tonali-tet) och kvantitet. Det skulle vara intressant att veta, hvad
doc. K:s förtjänstfulla framställning af de prosodiska
bestämningarna i Bärgslagsmålet skulle förlorat på att inskränkas
till tonalitet och kvantitet, om n. b. den senare räknats från
vokal till vokal. Som nu är förhållandet fruktar jag, att
den exspiratoriska accenten fått på sin lott att svara för
i * i
längden i första stafvelsen af klæspett, ståstä, föskumspip,
i
två-l-tre gågdr och mcotjäshötta, hvilka alla påstås ha första
o »
stafvelsen kort. A andra sidan har den exspiratoriska
accenten fått sina underarter akut och grav, akut-cirkumflex
och grav-cirkumflex, bi-akut och bi-cirkumflex genom
indelningsgrunder hämtade från den musikaliska accenten. I
förbigående må anmärkas, att beteckningarna för de båda cir-
, A V
kumfiexerna i bön och mün af historiska och akustiska skäl
bort bytas. Ju längre missbruket får råda, dess svårare
blir det att utrota.
Jag anser mig nu ha visat, att de exempel på ord med
kort hufvudtonig stafvelse, som doc. K. anfört, rätteligen
böra betraktas som ord, hvilka hafva andra stafvelsen
hufvudtonig. Ett sådant betraktelsesätt är ock det, som gjort
sig gällande, när man ur äldre poesi velat sluta till äldre
accentuering. Om man i bukolisk poesi finge se orden
ko-horn, koband, kosopp, koskälV o. d. använda som jamber,
skulle man ju enligt nu rådande terminologi anse dem hafva
hufvudtonen på ultima. Och det med rätta. Allenast bör
man af doc. K. fått lära, att sådana ord därför icke böra
anses ha den högsta tonen på ultima, hvilket gärna är fallet,
Språk och stil. III. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
