Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL FRÅGAN OM DYNAMISKA ACCENTENS NATUR. 111
mån som tungan vid det energiska uttalandet af ljudet
närmar sig gomhvalfvet.
Det återstår ännu att förklara accentförskjutningen i
D:r Rosengrens försök. D:r R. uttalade sorragis med låg
ton på o och hög ton på a, d. v. s. noga taget förmodligen
så, att tonen i or sjönk, i r omsvängning inträdde, i ra
tonen steg och i gis sannolikt förblef på den uppnådda
höjden. Vid ömvändning erhöll han alltså (s)i i hög ton, gar
med sjunkande ton, ro(s) med stigande ton, d. v. s. i
hufvudsak samma tonrörelse för garros, som är karaktäristisk
för tvåstafviga ord med accent 2, alltså dynamisk accent på
första stafvelsen.
Därtill kom naturligen äfven den sonoriska
öfverläg-senheten i a framfor de andra stafvelsernas o och i.
D:r R. har väl också den associativa kraften i gra
visbetoningen att tacka för, att han vid ömvändning hörde
accentförskjutning i fallen léttepå, àttigas, åggaleb, äddereb,
åbbageb, àkkaleb. I de fem sista orden måste det för
accentförskjutningen äfven ha varit af afgörande betydelse, att
de vid ömvändning utgjorde välbekanta ord med fast
dynamisk accent på andra stafvelsen.
I skrivarä slutligen hade det säkerligen långa och
framför tonande frikativa stående i större sonoritet än de
korta a:na.
Uppsala dec. 1903.
Ernst A. Meyer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
