Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
O. ÖSTEKGREN.
och ’Nya sekten’ i fråga om de yngre användes synnerligen
ofta. Enstaka förekommer ecclesia triumphans i akademisk
användning hos Livijn 1809 ’under det ecclesia triumphans
spelar komedier’. I Pol. I. 171 talas om att allmänheten
’börjat anse en hop kanoniska poemer för Apokryfiska’, och
i Pol. V. 324 söker Atterbom ådagalägga, att Kellgren
ingalunda ’önskade att bli (såsom fordom Lessing i Tyskland)
en kanonisk auktoritet för alla Tunguser’. ’Renlärig’
användes af Gjörvell i akademisk mening i ett bref af 1810: ’den
renlärige mag. Utters boklåda’ Fr 151, och Agardh ber
Hammarsköld regalera honom med upplysningar om ’det inre i
striden, hemliga stämplingarne af de jesuitiska poeterne’ m. m.
Fr. 167. Från Tyskland upptas väl obskuranter, jämför
Palmblads 1. Atterboms ’det af oss beskrifna, åldriga och enda
Parti, som redan Fichte och Baader gjort kännbart
inför allt folk med namnet: Obscuranter’ Phos. I. 306. Så
skrifver ock Hammarsköld till Livijn ’jag undrar hvad
ob-skuranterna skola säga om alla dessa järtecken’ Fr 397, och
i Pol. III. 352 användes Obscuranterna med syftning
närmast på Journalisterna.
Efter analogin med Bodmers och Breitingers strid mot
Gottsched och hans skola i T}’skland vid midten af
1700-talet, kallar Hammarsköld i ’Tyska Parnassen’ s. 7
akade-misterna för våra Gottschedianer. En annan gång hämtas
benämningen från den gamla ’aurea ætas’, då Atterbom om
G. A. Silverstolpe yttrar att ’knappt någon af våra
gyllne-tidehvarfs-poeter (om icke Gyllenborg och Sjöberg) varit så
beröfvad all fantasi’ Phos. II. 62. På samma sätt talar han
om ’denna gyllne tid’ i Frankrike, som kallades så ’per
antiphrasin’ Pol. V. 392, och i samma artikel: ’Ja
visserligen grasserade det gyllne tidehvarfvet äfven i England en
gång’, där gyllne i förening med grasserade åstadkommer en
egendomlig effekt.
På oppositionen mot ’småhets-anden’ hvila ett par
andra beteckningar, Elgströms ’det småtäcka partiet’ Fr. 100
samt Polyfems ’efter blott brödkunskaper sträfvande ytlige
småherrar’ Pol. III. 443. Med gustavianernas
redbarhets-begrepp skämtade likaså fosforisterna. Utmärkande för den
franska smaken voro, säger Atterbom, snarfattligheteny
före-ställbarlieten och sinnesnöjet. ’Härtill fogade Engelsmännen
under Drottn. Anna det fjerde elementet: redbarheten,
måhända tagen i dess full vigtigaste begrepp’ Pol. V. 392. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
