Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN PROSODISKA FRÅGAN.
• 155
liar inflytande på vårt omdöme både i fråga om intensitet
och tidlängd, något som därför också måste vara särskildt
föremål för uppmärksamhet vid psykologiska experiment.
Hvad särskildt det språkliga förhållandet angår, så har jag
i mitt föredrag (sid. 118 Språk och stil 1902) antydt en
sådan egendomlighet i fråga om ultima1 och det synes nästan
med nödvändighet följa af min teori, att om oiv skall
förnimmas lika långt som den föregående stafvelsen (= ey +
ordmellanrummet + c), så måste det vara längre än ey.
Det är således så långt ifrån att denna företeelse direkt
talar emot min teori, att den endast genom densamma
erhåller sin naturliga förklaring.
Till de bevis jag förut anfört för den satsen, att den
dynamiska accent, på hvilken versen bygges, är identisk med
kvantitet, kan läggas följande, som på samma gång visar,
huru praktiken ofta på ett slående sätt vederlägger teorien.
Fr. Wulff har i sin verslära18 polemiserat väldeliga mot allt
hvad kvantitetspoesi heter. Men när han genom praktisk
analys visar, hvilka stafvelser äro dugliga att fylla "stark"
versplats, sä befinnes det vara följande fyra kategorier: 1)
hufvudstafvelser i logiskt fratnhäfda ord, 2) stafvelser med
starkt bitryck, 3) starka korta stafvelser, hvilkas tidsmått
utfylles af (fonetisk) paus eller förlängning af följande ords
begynnelsekonsonant (se Värsbildning sid. 22), 4) svaga korta
stafvelser, hvilkas tidsmått utfylles af paus (se Värsbildning,
noten sid. 105).
Att stafvelser af de två första klasserna äro
jämförelsevis långa, följer af förf:s åsikt, att kvantiteten är
proportionell mot accenttrycket. Klass 3 visar, att det starka
trycket utan längd är otillräckligt att fylla stark versplats.
1 Företeelsen var icke obekant för den klassiska antiken.
Quintilianus skrifver Inst. IX, 93: Clausula quoque e longis
firmis-sima est, sed venit et in breves, quamvis habeatur indifferens ultima.
Neque enim ego ignoro, in fine pro longa accipi brevem, quia
videtur aliquid vacantis temporis ex eo, quod insequitur, accedere: aures
tamen consulens meas intellego multum referre, verene longa sit quae
cludit, an pro longa. Neque enim tam plenum est dicere incipientem
timere, quam illud ausus est confiteri. Atqui si nihil ref ert, brevis
an longa sit ultima, idem pes erit, verum nescio quomodo sedebit
hoc, illud subsistet. Quo moti quidam lougae ultimae tria tempora
dederunt, ut illud tempus, quod brevis ex loco accipit, huic quoque
accederet.
2 Om värsbildning. Rytmiska undersökningar af Fr. Wulff.
Lund, 1896.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
