Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN PROSODISKA FRÅGAN.
• 181
rades — det är ju tillåtet att ponera det — är doc.
Pipping då säker om att märka denna ändring eller att då höra en
omkastning af accent? Eller om den fysikaliska intensiteten
bibehålles och den musikaliska accenten omkastas, är doc.
Pipping då säker om att ändå höra dynamisk accent på första
stafvelsen? Om så icke är, så är det ej säkert att doc.
Pipping i praktiken med dynamisk accent menar fysikalisk
intensitet.
Jag har intalat i fonograf orden menee och kävelee.
Jag vill icke tala därom, att jag hörde omvända formerna
lyda éleväk och ènem, utan en i Helsingfors född finländsk
elev, som fick kontrollera de direkta formernas riktiga
accen-tuering, afgaf om de inverterade formerna det omdömet, att
de voro accentuerade på det långa ë.
Men ej nog härmed. Jag intalade ett (naturligen valdt)
ställe ur Kalewala1. Samme elev kontrollerade intalandet
och förklarade, att de omvända formerna samt- och
synnerligen hade accent på första stafvelsen. De hade vid
intalandet fallande ton på ultima och fingo vid ömvändning
stigande ton på prima. Detta var nog för att på denna
stafvelse framkalla eller bibehålla föreställningen om accent. Den
större fysikaliska intensiteten bestämmer således icke
ovillkorligt ett finskt öras uppfattning af accent.
Härpå skulle doc. Pipping kunna svara, att så länge
vi ej veta något om de dynamiska kurvorna för ifrågavarande
ord, så är det fel att bestrida betoningens beroende af
dynamiska förhållanden. Ja, för att ej obemärkt ha fått med
någon främmande synpunkt,, skall jag hålla mig till hans
egna exempel. Han frågar, hvad jag vet om de dynamiska
kurvorna för fonemen -orr- och -arr-, samt menar, att till
dess jag uppvisat, att ingen väsentlig likhet existerar mellan
dessa kurvor, är det fel att på grund af mitt experiment
med sörragis — sigàrros bestrida betoningens beroende af
dynamiska förhållanden. Därpå får jag svara, att om jag vet
något och hvad jag vet om dynamiska kurvor, det har jag
lärt af doc. Pipping, men om jag tar i betraktande kiuru,
så ger mig kurvan för r icke på hand någon större
intensitet i -rr- (af -orr- och -arr-) än i o och a. Att jag ej
skulle få bestrida betoningens beroende af dynamiska
förhållanden, förr än jag vet, att ingen väsentlig likhet existerar
mellan de dynamiska kurvorna för -orr- och -arr-, förstår
1 Sång I v. 55—62.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
