- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Fjärde årgången. 1904 /
186

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

186

ERIK ROSENGREN.

Och följande körsång nr Sophokles’ Antigone:

Sophon ti to määkhanoen

tekhnaas hyper elpid* ekhoon

pote men kakon, allot’ ep’ esthlon herpej.

Nomuas gerajroon khthonos

theoon t’enorkon dikaan,

hypsipolis; apolis, hotooj to mää kalon

ksynesti tolmaas kharin.

Määt’ emoj parestios

genojto määt’ ison phronoon

hos tad* erdej1.

Nu är min fråga. Skadar den finska accenten på något
sätt den antika versen? Nej, som det tyckes, lika litet som
den antika accenten själf. Det är uppenbarligen för versen
likgiltigt, om jag accentuerar enligt finska, latinska eller
grekiska accentregler, blott jag icke accentuerar på modernt
sätt med kvantitet, utan med samma accent som finskan
använder.

Att doc. Pipping hör hufvudtonen i veneessä på första
stafvelsen, anser jag således vara fullkomligt i sin ordning.
Jag hör också detsamma, men det är hufvudtonen i
musikalisk bemärkelse. Hvad jag hör på den andra stafvelsen, är
icke heller någon större styrka. Men jag känner till
språkbruket hos mina landsmän och vet, hvad de förnimma i det,
som de kalla dynamisk accent. Då jag tillräckligt många år
haft tillfälle att analysera denna förnimmelse, så kan jag
följa den så att säga i dess vardande och tämligen säkert
afgöra, vid hvilken längd afståndet börjar kännas som accent.
För mig är således uppfattningen af den dynamiska accenten
såsom kvantitet icke en hypotes utan en förnimmelse eller
varseblifning, hvartill jag ständigt har tillgång. Exempelvis
kan jag anföra, att hvarje lektion i Homerus ger tillfälle att
höra, huru förnimmelsen af kvantitet framkallar den
förnimmelse eller kanske rättast blir den förnimmelse, som af
svenskar kallas dynamisk accent.

Om jag läser femte versen af Odysséens andra sång,
så som den står skrifven, strikte efter kvantiteten, så
uppstår i början felaktig rytm:

1 Sophocles Ant. 366 — 375.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:15:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1904/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free