Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE BIDRAG.
191
då under 1800-talet, tidigast har jag det från Hammarskölds
Lyceum, sid 30. Likadant är förhållandet med omsikt.
Stillfärdig möter hos Tavaststjerna (cit. frän Kvinnoregemente,
s. 34). Jämte ’taga sig samman’ har Per Hallström äfven
fatta sig samman (Våren 61, 208). Om slå någon sönder och
samman är danism, så måste den vara gajnmal, den finns
redan hos Runius ("Blif inte ond, så du mig sönder slår och
samman", Dudaim II: 44). Om orkeslös kan jag ge den
kuriösa upplysningen, att en sydsvensk med själfgjord
språk-auktoritet upplyst mig om, att det är bättre svenska än
orklös. Finnas flera slika? — Det från G. H. J. Ljunggren
anförda undsenlig (äfven undsenlighet, Sv. Vitt. Häfd. I: 67)
är väl tvifvelaktigt; hos E. Flygare-Carlén finnes: "låt mig
se att du alltid blir lika undseligu (Enslingen I: 74). Hos
Ljunggren kan man annars råka på sådana förirringar som
"en bakom den didaktiska tonens retoriska lugn stilla ulmande
glöd" (Sv. Vitt. Häfd. III: 565). Af moderna författares
danismer tillägger jag ett par ur högen. "Detta Lionardes
kvinnoansikte . . . smärtsamt, sinligt, underfundigt och ljuft"
(O. Levertin i kal. Svea för 1889, s. 104)o — da.
’underfundig’.^ Levertin har äfven en dikt kallad A ter en gång samt
en artikelrubrik i Sv. Dagbl. aug. 1904: "Ater en gång
Böcklin", något som för mig låter osvenskt, ersättande: ännu en
gång; da. ’ätter en gäng’ är väl källan. I hans arbete "Från
Rivieran" finnes bl. a. "vilda passionerade lidenskap" (s. 12)
— Lorenzo Hammarsköld skref i sina "Kritiska bref" o. s. v.:
"rof för stridande lidenskaper" (s. 61) — "det . . . flimrade
för hans ögon" (s. 105), ty. eller da., "innerligt förnöjligtu
(s. 158), "filosofie doktors disputatsu (s. 162) samt det redan
af kritiken från en fatal fras anförda blöd i "en blöd
sentimentalitet". Hos Jane Gernandt-Claine i novellsamlingen Hella
finnas det redan omordade ’taga sig samman’ (s. 14), "det
höga hallonriset . . . hade filtrat sig in i krusbärsbuskarnas
snår" (s. 95), som väl hänger ihop med da. filtre, "känt sig . . .
försliten" (forslidt, 66), "något så fortumladtÅ (fortumlet, s. 86),
stillfärdigt (s. 56), tillblifvelse (tilblivelse, s. 65) m. m. Alla
dessa lånord äro ju djupt onödiga, men vittna om, hur föga
det finnes af svensk språkkänsla äfven hos ytterst
framstående författare. Detta sorgliga missförhållande får väl endast
delvis tillskrifvas saknaden i Sverige af utbildad litterär
tradition; viktigast är gifvetvis den allmänna, äfven af de
språkliga fackmännen föga beifrade stilistiska likgiltigheten och
okunnigheten. Till den samverka skolornas absolut otillräck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
