- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Fjärde årgången. 1904 /
236

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

236 EBBA. BJÖRN8TRÖM.

vid satser, som i passiv form skulle uppträda med agent.
Skall däremot den verkande kraften ej särskildt framhållas,
förekommer ofta passiv konstruktion. Detta gäller
speciellt opersonliga uttryck, t. ex. Det har sagts (: det har
blifvit sagdt : det är sagdt) här i afton 1 jämte Man har
sagt etc., och sådana vara- och &fø/ki-konstruktioner, där
participet antagit karaktär af rent adjektiv (ex. se ofvan).

Hvarpå beror det att talspråket ofta föredrar aktiv
konstruktion framför passiv? Eller, för att undersöka
ett speciellt fall, hur kommer det sig att jag godt kan
skrifva Räfven sköts (blef skjuten) af jägaren, men att
jag hellre säger Jägarn sköt räfven?

Med största sannolikhet är anledningen till denna
olikhet följande.

I den tankeakt som föregår uttalandet eller
nedskrifvandet af nämnda sats, rör jag mig med tre
psykiska realiteter: begreppen jägare, skjuta, räf. Jag
förbinder dessa tankeelement med hvarandra. Det enklaste
och naturligaste uttrycket för en kombination dem
emellan är Jägarn sköt räfven. Talspråket, en föreställnings
mest direkta uttryck, begagnar sig af nämnda enkla
satsbyggnad. Skriftspråket, ett språk i andra hand,
svarfvar till en mer sammansatt formulering.

I våra dagar pågår en sträfvan att minska klyftan
mellan de båda ifrågavarande stilarterna genom att låta

1 Det är sagdt är nog här den minst vanliga konstruktionen.
Kanske beror detta på grundskillnaden mellan de olika passiverna.
Man fäster sig i ett sådant uttryck som detta mest vid själfva
yttrandet, handlingen så att säga. Jfr Det är redan sagdt. Ett annat
motiv är här tänkbart. Förhållandet kunde kanske möjligen bero
därpå, att man lämnar åt rara-konstr. vid verbet säga att
representera två speciella betydelser af nämnda verb, nämligen förutsäga och
föreskrifva, befalla. Ex. Det är sagdt, att på detta träd skall en gång en
människa dö (S. Lagerlöf, Jerusalem II), Dem ocli oss är ju sagdt, att vi
skola tålmodigt bida (Lf), "Men nu är det ju sagdt", fortfor Hellgum, "att
om någon slår dig på det ena kindbenet, skall du vända det andra till" (Lf).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:15:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1904/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free