69 (Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Sjette årgången. 1906)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Hesselman, Bengt. Om e- och ä-ljuden i uppländskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM C- OCH di-LJUDEN I UPPLÄNDSKAN. 69

1. b ek, fep, leva. Då kommo de också att insätta a i sten,
ledsen, där uppländingen hade diftong eller i hvarje fall
icke a.

När uppländingarne åter skulle lära sig
götisk-sörmländ-ska, som nog. alltid ansetts som det förnämligare talet —
uppländingarne voro i minoritet, i synnerhet i de högre klasserna
— råkade de ut för ett annat misstag. De hörde
sörmlän-dingarnes e i skepp, ledsen, hem, ett, ett ljud, som saknades i
deras eget ljudsystem. De ville lära sig tala fint, men
misslyckades och kommo ej längre än till att säga ßp, Usn, hvm, it.
Ty det götiska e i ett — som de själfva uttalade jätt — lät
för dem närmast som deras eget it. ex. i sitta. Så tänker
jag mig uppkomsten af uttalsformer med i, som man ännu
kan få höra af isynnerhet äldre stockholmare: Skippsholmen,
tjuitt = 21, lissen, knikt knekt (så redan hos Buræus och allmänt
i uppländsk dialekt)1. En reaktion mot detta uttal ger a:

det kan bli en andra källa till de moderna at, l&sn etc.

* *

Den uppfattning om e- och ä-]juden i Uppland och
Stockholm, för hvilken här redogjorts och som i största korthet
antyddes redan i min förra uppsats, grundar sig, som lätt
inses, framför allt på undersökningen af de nuvarande
allmogemålen i Uppland och angränsande trakter. Då dessa förut
varit så ofullständigt kända, är det ju helt naturligt, att äldre
språkforskare, som berört dessa saker, icke kunnat iakttaga
(le olika ljudhistoriska företeelser, som jag tror mig ha funnit2.
I Pret. etc. s. 114 yttrade jag, att tre af dessa företeelser,
nämligen de som innehållas i reglerna 1, 2 och 5 ofvan,

1 G-enom dylik kontamination tror jag att i uppkommit i virke,
hvirvel, lirka för uppl. vavkd, varvil, lärka, sörml.- göt. verka,
ver-vjI, lerka. Lerka (jämte lirka) skrefs ännu i slutet af 1800-talet.
SAOB har citat från 1872 (afierka). Äfven y it. ex. styrka kan bero
på dylikt.

2 1 dialektmonografierna äro de bättre skilda, isynnerhet i
Tiselius’ öfver Fasterna.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 21:16:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/sprkstil/1906/0073.html

		Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Sjette årgången. 1906 / 69 Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|