Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dialektala ortnamns upptagande i ltlksspkäket. 39
typ på -an är dock icke genomförd i riksspråk, i synnerhet
icke i tal, och det synes lättare att — såsom redan i viss
mån sker — vid sidan af de nyssnämnda på -an låta andra
flodnamn i riksspråksform tills vidare ha -a, än att
genomgående införa former på -an. I fråga om dessa flodnamn
framträder ett speciellt skäl för bibehållande af -a, nämligen det
att en del af dem äro starka, en annan del svaga femininer.
Normaliserar man enligt Ortnamnskommitténs förslag till Edslan.
Lugnan, Björkan, Gilleran (om denna form jfr sid. 31), så
måste man från typen utbryta dem, som i likhet med Amra
äro starka femininer. Ortnamnskommittén har också för Amra
föreslagit Ammersån, ett namn, som också förekommer, men
är en senare bildning, sekundär i förhållande till bynamnet.
under det att naturligtvis byn från början fått namn efter ån.
För öfrigt finns vid sidan af formen Ammersån äfven formen
Ammerån och det är möjligt att denna senare är att anse som
den brukligare och lämpligare riksspråksmotsvarigheten, trots
den i allmänhet rådande benägenhet för sammansättning på
-s- i liknande namn, hvarom jfr i det följande sid. 44 f. Skulle
man i riksspråk utbyta formen Amra inot Ammern, så finns
visserligen den formen också i dialekten, nämligen som dativ,
men i riksspråkstal och skrift torde den aldrig användas i
orten. I andra dialekter, där ej dativböjning finnes, skapade
man därigenom namnformer, som ej existera och som ej skulle
kännas som själfskrifna motsvarigheter till de existerande. Man
skulle möjligen kunna tänka på att trots anomalien skrifva Amran,
hvilken form äfven finns i dialekten, men har annan
användning. Den är nämligen pluralis till bynamnet Ammer och
användes, när man behöfver ett sammanfattande namn för de
båda byarna Öfver-Ammer och Ytter-Ammcr.
Det finns inom Sollefteåbladets område en egendomlig
grupp namn på -a, för hvilka bibehållande af denna ändelse
kunde ifrågasättas, nämligen en del sjönamn på -vattna. Detta
-a uppfattas i allmänhet icke som den feminina artikeln, och
på de håll där en sådan uppfattning förefinnes — yttrande
sig i namnens böjning som femininer eller annars — förefaller
den nu oursprunglig. I allmänhet tyckas namnen på -vattna
icke associeras med någon formkategori alls inom dialekten,
utan stå isolerade. Hvad denna ändelse till sitt ursprung är,
om — trots nuvarande språkkänsla — en öfverföring af
flod-namnsändelsen -a eller något annat, kan man med hittills
tillgängligt material ej säkert veta. Det finns omständigheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
