Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKSKOLANS LÄSEBOK. 63
11)
mellan honom och fränderna på
Bergtorshval mycket stor, och hvar
höst gästade de hos hvarandra
samt förärade hvarandra skänker.
Ännu mindre än med Ekerman uthärdar läseboken en
jämförelse med Hazelii vackra fast ej alltid fullt trogna
översättning. Vi välja som exempel karaktäristiken av Skarpheden,
vid vilken läseboken rätt nära följt Ekerman, dock med en
liten, men olycklig ändring i den sista satsen.
Hazelius Föst. läsn. I* s. 118.
Skarpheden het den äldste. Han
var stor till växten och stark,
vapenduglig, sam som en
själ-hund, var snabbfotad mer än de
fleste, rådig och oförfärad, talade
lätt och fyndigt, men var oftast
mycket saktmodig; han hade brunt
hår och vackra ögon, var blek,
hade skarpa anletsdrag, krokig
näsa, hög tandgård och en ful
mun. Han var en ypperlig kämpe.
För att ge läsaren tillfälle att följa Hazelii konstnärliga
förfarande som översättare anföra vi här sagans egen text,
citerad efter Njåla I, Köpenhamn 1875, s. 101 (25 kap.):
"skarphjeöinn hj et hinn ellsti. han var mikill maör vexti ok
styrkr, vigr vel, syndr sem selr, manna föthvatastr, skjötråör
ok öruggr, gagnorör ok skjötorör ok skald gott, en f>ö löngum
vel stilltr. hann var jarpr å hår — ok sveipr i hårinu —,
eygör vel, fölleitr ok skarpleitr — liör å nefi ok la hatt
tann-garörinn —, munnljötr nakkvat ok f)o manna hermannligastr".
Till jämförelse anföra vi liär även Bååths översättning
(1 uppl. s. 50): "Skarpheden het den älste. Han var en stor
och stark man, väl vapenöfvad; han sam som sälen, lopp förbi
de fleste, var snabbtänkt och oförskräkt, snarfyndig, rapp i
svaret och god skald men likväl lugn man för det mesta.
Hans hår var brunt och på ett ställe hvirfladt. Han hade
Folkskolans läsebok10 s. 268.
Den äldste sonen, Skarpheden,
var en stor, stark man. Han var
väl övad i vapen och över måttan
snabbfotad, simmade som en säl,
var rådig och oförskräckt samt
fyndig i sitt tal och var oftast
lugn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
