- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Tionde årgången. 1910 /
80

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

84

J. E. HYLÉN.

gande. Hiir förekommer det fem gånger mot possessivt två,
och detta föregås ena gången av personligt. I sistnämnda
ställning uppträda pers. och poss. pron. ej så sällan.

O. Friggii, du vfir stormäktige fru! (J. Messenius).

Icke så, du min son, din plikt du tager å vara (G. Stiernhielm).

Nu då, välan, du min hand! (J. Runius).

Frihet, min fröjd, du min gudinna! (H. Ch. Nordenflycht).

O, du mitt fosterland! (G. F. Gyllenborg).

Ack. du min moder! (C. M. Bellman).

Dö på min tunga, du min sista sång! (Es. Tegnér).

Stöd min panna, du min moder! (C. J. L. Almqvist).

Somna, du min vfig, i västanfjärdar!

Slockna, du min sol, i molnetR världar! (Z. Topelius).

Ljuva änglamunnar

viska: du vår Gunnar! (V. Rydberg).

Flyg ut, du min ballad! (O. Levertin).

Fylgia, fylgia, fly mig ej,

du min skönhetslängtan! (G. Fröding).

Stig här in, du min heliga profet! (A. Karlfeldt).

För ingen diktar jag. För ingen brinner,

I mina vers, er dunkla lågas sus! (Vilh. Ekelund).

*



Möta vi emellertid i den högre stilen mycket ofta
personligt pronomen, så är förhållandet tvärtom i den lägre,
framför allt vid smek eller tadel, ehuru det personliga uppträder
vida oftare, än man frestas tro av grammatici. Här är första
personens possessivpronomen av högre valör än andra personens.
aMin bäste vän" börjar man ofta ett allvarsamt brev till en bekant,
och vid tilltal till mera främmande personer återkommer samma
pronomen: min fröken, min herre. Likaledes är det
förhärskande i bedyranden, eder och anropanden. Där kan det
ställas tillsammans och omväxla med personligt men aldrig
med andra personens possessivpronomen.

Min Gud! Du Gud! Du min Gud! Herre du Gud! (Almqvist).

Du himmelske, barmhärtige Gud! Min evige Gud! (S. v. Knorring).

Herre min Gud! (G. Wennerberg, Aug. Blanche).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:17:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1910/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free