Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
ax kl. kock.
andra. I felilcia, fclilcium använde man däremot (den
i utländska ord brukliga) akc. 1, emedan man vid uttalet av
de fyr-staviga felida, felicium icke frestades att lägga fortis
på första stavelsen; det var således obehövligt att här
särskilt framhålla fortis’ läge. Det är dock möjligt, att här även
ett annat moment spelat med. När fortis 2 vilar på
penultima av svenska ord, är den, som bekant tvåspetsig (tala etc.);
när don vilar på antepenultima, är den däremot enspetsig
(talade etc.). En tvåspetsig fortis torde framhjlla stavelsen
starkare än en enspetsig fortis. I felida, felicium med fortis
på antepenultima (ej på penultima), kundo enligt nysvenskans
akcentuerings-regler en tvåspetsig fortis icke åstadkommas ens
med användande av akc. 2; man bibehöll därför (den i
utländska ord i allmänhet använda) akc. 1
Redan i Svensk akcent II, 463 har jag nämnt, att den
svenska akcentueringen av från latinet hämtade låneord (ofta)
beror på det svenska skoluttalet av latin.
Lund i april 1910.
Axel Kock.
1 Det kan tilläggas, att jag kan sp&ra en delvis liknande norm
vid mitt skol-uttal av grekiska som vid skol-uttalet av latin. Så
ak-centuerar jag vid böjningen av imperat. akt. av totctü): tyxpte,
typ-te7tö, tyxpeton> typte2tön, ty1ptete, typteltösan ell. typtorntön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
