Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
BENGT HESSELMAN.
teraturen. Vi komma nu till frågan om det uttal, som bör
tänkas ligga bakom de gamla skriftspråksformerna. Först om
detta kan fastställas, blir det möjligt att med framgång
undersöka den nysvenska artikelböjningens uppkomst.
För fastställande av uttalet äro vi till en början
hänvisade till Columbus’ Ordeskötsel.
I Columbus’ skrifter med vanligt stavsätt framträdde ju
syn köpen nästan endast efter stam på l, n, r. Men i
Ordeskötseln även efter t, d och s (dentala konsonanter). Det
behöver knappast framhållas, att den inskränktare förekomsten
i de förra helt och hållet kan bero på bristerna i den
vanliga ortografien (och på den omständigheten, att de
synko-perade formerna av stammar på t, d, s blevo metriskt
likvärdiga med de osynkoperade) och alls icke behöver intyga
någon olikhet i uttalet. Bakom hans skrivsätt i t. ex. Bibliske
Werlden döljer sig helt säkert i huvudsak samma uttal, som
han försökt uttrycka i Ordeskötselns reformskrift.
Det feminina och plurala -en i t. ex. synen, föttren,
återger tydligen ett uttal: vokal 4- n. Vilken denna vokal varit,
blir tills vidare oavgjort. Det är klart att den är besläktad
med e, men bakom det skrivna e kan dölja sig flera olika
uttalsnyanser.
De maskulina formerna med -n efter l, n, r, som eVn,
gåhln, naturn eller natur’n, mann eller man’, booyn boon eller
bonn etc., ha säkerligen varit enstaviga, då de överallt i
Columbus’ vers mätas som en stavelse; om apostrof är utsatt
eller ej betyder intet för uttalet, den betecknar endast platsen
för en utelämnad bokstav; i t. ex. kar’n kan apostrofen lika väl
avse l som e: jfr kaary Hans. 81. Också hos de övriga
skalderna, i den mån de använda synkope, mätas dessa former
en-stavigt. Att åkern, ålder’n, handeln varit tvåstaviga, är
likaledes klart av metriken.
Skrivsätten låtn ~ låt’n, göttins ~ göthns, is’n etc. kunna
i och för sig avse såväl enstavigt som tvåstavigt uttal. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
