- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Elfte årgången. 1911 /
167

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STUDIER I SVENSK FORMLÄRA.

1 167

cit. litt. Men i övrigt behärskas bokspråket ännu i dag
väsentligen av de grammatiska formerna: muren, kvarnenf
salen, vinden, stolen, karlen, jorden etc. Att dessa redan
tidigt saknat uttryck för genusskillnaden, har förut anmärkts.

Då den uppsvenska dialekten med synkope i både
maskulinum och femininum så fullständigt lyckats uttränga sina äldre
medtäflare — t. ex. huvudstadsdialekten med fem. på -an (jfr
handan hos hovmannen C. G. Tessin) — har den säkerligen
haft en kraftig hjälp i den föreställning, som med en viss rätt
kunde hysas av dem som talade den, att deras språk stod i
bättre samförstånd med reglerna för "rätt svenska" än de
övriga dialekterna, med deras fullständigt olitterära -a eller
-an. (Om västuppländskan jfr s. 163.)

Exkurs: Det ingår ej i planen för denna uppsats att
i detalj undersöka uppkomsten av artikelformerna i det
äldre språktillståndet på 1600-talet och deras förhållande
till de fornsvenska formerna. Det skulle föra oss för långt
ut i den fornsvenska och den dialektala ljudhistorien Jag
anmärker här endast beträffande mask., att utvecklingen
stokkinn > stokon, toppinn > topdn tydligen är genetiskt
väsentligen samma sak som kattinn > katn och som sto Unn >
(stoln) > stoln, manninn (> mann) > man, och att man bör
söka finna en gemensam formel. Men en liknande
försvagning som av i i dessa fall (eller e, d. v. s. verkligt e} som väl
snarast varit den gamla artikelvokalen) har i andra exempel
även träffat andra svagtoniga vokaler. ’Ljudlagen’ kan
förslagsvis uttryckas så: de urspr, korta vokalerna a, i (e),
u försvagas till d — som sedan faller, om
situationen är gynnsam — framför långa tonande (även
tonlösa?) konsonanter och framför
konsonantförbindelser. i vilka den första komponenten är en tonande

1 Om äldre förklaringar av artikelsynkopen se s. 164 not 2.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:17:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1911/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free