Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
BENGT HESSELMAN.
framförts av Schagerström, Beckman och andra1. Det
teoretiskt nya skulle väl ligga däri, att L. icke tror "att man bör
fatta alla de äldre skrivningarna på -an såsom återgivande
blott nasalering, utan till en del därjämte verkligt ~nu;
varför han föreslår en modifikation av Beckmans teoretiska
utvecklingsförlopp, så att nasal vokal ansättes redan före
n-bort-fallet2. Emellertid har samma antagande gjorts redan av
Kallstenius 1902 — och på kanske bättre grunder8.
I fråga om tolkningen av 1600-talsskrivningarna blir hans
resultat det, att "man inte kan veta, om an är q + n eller
un eller om a är lika med a eller q". Nej det kan man
inte veta. Och mer visste inte heller jag, när jag skrev
min uppsats. Jo, en sak: att an också kan representera
uttalet -a.
L. är emellertid icke nöjd med det nyssnämnda,
jämförelsevis säkra resultatet, utan han vill gärna tro, ja betraktar
inot slutet av sin uppsats som ganska sannolikt, att.
skrivningarna med -an "åtminstone före 1650" (till stor del)
representera just > qn eller q, snarast det förra. Hans skäl för
detta äro, att de "principiellt" böra ses i ett
"sammanhang med större latitud" (nämligen som led i utvecklingen
-en >a); de äro "rent dialekttala", och det är då icke
"tilltalande" att förklara dem "som på riksspråksinflytande
beroende kompromiss".
Ar det troligt, att 1600-t. -an haft uttalet -qn\ I fråga
om en del av L:s källor för -an blir det mycket osannolikt
redan därav att samma källor också ha -a. För Dahlstierna
ligger saken klar. Han har säkert talat dalbomål och
dalbomålet har b. f. på -a (utan slut-rø!). I Giöta Kiämpawisa.
som är avsedd att vara på dialekt, skriver han wijka, natt a,
dör a, stanna. I andra dikter, på "riksspråk", t. ex.
Kungaskald. har han i regel -en, men också getans, Graanwijkan.
-an finnes också 2 ggr i GK, nämligen i solan, sårgian. Obs.
att dessa två ord givet äro stilistiskt högre, mer
skriftspråks-mässiga än de fyra, som ha -a. Den enda tillåtliga tolkningen
av detta material, är att D:s dalbomål haft b. f. på -aA\
1 En riktig anmärkning är den om -ann hos Hogenschild Bielke
noten 1 s. 95.
2 Så redan i Bureus s. 164.
Se Sv. Lm. XXI, 1 s. 164 ff.
4 Detta är antytt redan i S. o. S. VII, s. 227 och s. 228 med not.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
