- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Tolfte årgången. 1912 /
135

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HliMVANT OCH FRÄMMANDE I NOMINALBÖJNINGEN. 135

verbform) på -tt, är diskret. Men i det hela synes
tillämpningen av regeln, att neutrum blir = grundformen, strängt
iakttagas. Och orsaken är nog väsentligen den, att
neutralform på -tt med kvantitativt och kvalitativt ändrad vokal
skulle1 vara obekväm att associera med grundformen, och
denna svårighet blir så mycket större, som adjektiven ej äro
så införlivade^ med vårt språk, att man omedelbart skulle
igenkänna dem i den böjda formen. En viss roll i motviljan
mot -tt i dessa ord spelar naturligtvis också den fransk-(resp.
latin-)kunniges instinktiva känsla av det "barbariska" i
sådan böjning.

I huru hög grad adjektivets bruklighet är avgörande
för dess förmåga att antaga en från grundformen starkt
avvikande neutralform, visar sig allra tydligast hos de
adjektiv, som ändas på -d efter starktonig (lång) vokal.
Skriftspråkets förhållande till dessa adj. har naturligtvis något
ändrat sig, sedan samhörigheten ej längre kunde angivas genom
neutrets tecknande med -dt.

De ifrågavarande adjektiven på -d kunna uppställas i
följande grupper.

De allra vanligaste, i vardagstalet använda, t. ex. bred,
sned, död, röd göra alls intet motstånd mot neutralform på
-tt. Så till vida som de i vardagstal förlora -d i övriga
former, kunna de räknas till typen rå — rått. Ganska starkt
vokalskifte föreligger i go(d) — gott, men kan ej göra någon
olägenhet i så välbekanta ordformer, lika litet som
ljudöverensstämmelse mellan gott och supinet gått har kunnat verka
inskränkande på bruket av någotdera ordet. — Ungefär lika
vanligt som de nyss uppräknade är glad (gla’); neutralformen
glatt [gladt) undvikes i tal av mången, som inom sitt
vardagliga ordförråd har adjektivet glatt, medan däremot den,

1 Märk, att ett flertal av adjektiven i grundformen har långt a
eller it, vilka båda vokaler vid förkortning skulle undergå
jämförelsevis stark kvalitetsändring.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1912/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free