Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATTERBOMS KRITISKA LÄROSPÅN. 23i>
Skakad af rörelse djupt stod Zilia opp och af Lifsens
Träd ett gyllene äple hon bröt, ocli åt Meli det räckte.
Meli njöt den Ambrosiska frukt; nu för Gossen det inre
Sinnet blef öpnadt; till klart medvetande dunkla känslan
Ljusnade sig af den doftfördrömda lefnadens scener. ^
Stego ur själens afgrund opp städs växande minnen.
Se hans öga blef öpnadt igen, han kände sin syster;
Hören, hans tunga blef löst; och melodiskt han började orda:
"Cidli. ack är det du ? Ja, frid aste syster, dig helsa
Fader och Moder, Förtrognaste dig Lilla och Lili.
Blott få dagar bortta du var. Ännu ej de dinas
Ögon begråtit dig nog. Då jag sjuknade. Flammor förbrände
Hjernan på mig och min innersta märg. På Salias sköte
I sju dagar jag låg och i lika så många nätter,
Än af min moders arm om flätad och än af min Faders. 120
Flammorna släcktes ut med den åttonde morgonens gryning,
Och i en lystig 13 kyla jag sjönk. I mitt ljudande öra
Lullade vaggsångston; än syntes för bristande ögat
Ljusa gestalter — mitt hjerta stod, min andedrägt svann.
Läspad i salig sömn af lugnets änglar, som drucken
Låg jag, och drömmande, doft förnam jag min faders stämma:
Res i frid min Son! Res bort till Cidli och helsa,
Helsa tusendefalt från oss den Hulda!" — Ja Cidli!
Fader och Moder dig helsa, du Yäna! samt Lili och Lilla.
Tusendefalt de helsa, och älska oss ewigt, du goda!" 130
Så likt en Lutas sus, flöt talet från gossens läppar.
Tjust omslingade nu den glättiga Systern sin Älskling;
Blidt till sprittande Systern sig smög den ]jufliga Meli.
Men i rörelse smält omfamnade Zilia barnen,
Tryckte dem hett till sin klappande barm, högtidligt dess
tal föll:
"Jag är Zilia: jag är den mannens mor, som på jorden
Helsades Fader af Er: är Eder Moder, I Kära!
Gossens svällande knopp få vårar blott fick jag beskåda,
Såg den och njöt af min syn; den svällde till yppiga frukter.
Ack, men jag skulle dess blomma ej se. Från jorden jag 140
bortrykt
Blef, att åt dig, o Son, nu de älskade telningar vårda!"
Än med välsignande blick och fogade händer hon sade:
"Skjuten, I späda, opp i Himmelens forskande åsyn!
Blommen, I Hulda, opp till alldrig förvissnando skönhet!
Blifven med hvarje kraft och med alla dygder beprydda!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
