Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Berg, Ruben G:son. Rimmen i Vallfart och vandringsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
KUBEN G*. SON BE K G
nått dem helt eller delvis. En allmän lagstiftning för rimmet
duger inte — annat än som utgångspunkt i en skaldeskola.
Med hänsyn till rimningen är även en annan viktig
synpunkt helt och hållet förbisedd av herrar Bergh och Noreen.
Bergh kunde gärna ha påpekat den i början av sitt tillägg,
Noreen borde aldrig ha yttrat sitt omdöme utan att antingen
tillämpa eller bekämpa den. Det är den, som jag 1902
framhöll i min uppsats "Versifikatoriska synpunkter" i denna
tidskrift och som Natan Beckman i andra "upplagan av sin
verslära (s. 102) upptagit med följande ord: "En sak, som här
ofta förbises, är, att vissa verser läsas så, att både versslutet
och rimmet högst obetydligt framträda. I sådana fall kan
naturligtvis ett i sig otillfredsställande rim utan skada
användas". (Jfr Risberg, "Den svenska versens teori", s. 188 ff.
— om versbindning — och s. 224, om rimstavelsers kvantitet.)
Alltjämt tör det vara fallet, att rimmets ’oklanderlighet’, d. v. s.
förmåga att verka, beror till icke ringa grad "på fylligheten
av den ljudkvantitet, som följer rimvokalen, äfvensom på
bitonens styrka och versmåttet" (se S. o. S. II: 75). Jag vill
här hålla mig vid det sistnämnda.
Det exempel från min uppsats, som Beckman anför, var
hämtat från Snoilsky. Jag jämförde följande ställen:
P& Ulf skog hos gamle Sven Ulfsson
i stillhet kvällen förrann,
och Sigrid läste för fränden
ur rimmade krönikan.
och
Hur gick det sen? Här tystnar krönikan,
och deras öde göms i glömskans dimma,
fast sägnen gränd för gränd än visa kan
den väg Ginevra tog i nattens timma.
I förra fallet ha vi att göra med en lyrisk strof, där
versslutet — som tillika är strofslutet — vid uppläsning
framträder mycket starkt; i senare fallet åter — där
Beckman antar ’ytterst minimal paus’ — ha vi en jämnflytande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
