Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Berg, Ruben G:son. Rimmen i Vallfart och vandringsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
RUBEN O: SON BER(i
allvar, högt och lågt. . . ibland en rent virtuosmässig förmåga
att behandla formen. Utan att just vara musikaliskt
välljudande, äro dock hans vers så böjliga och okonstlade,
diktionens konst så stark och klar, rimflätningen så pikant, som
en flickmun med leende, röda läppar". Rent ljudligt sett —
alltså utan hänsyn till bilder, liknelser o. s. v. — verkar denna
vers förnämligast genom fraseringen, genom (den i regel
stilistiska) rytmiken och stundom mera påfallande
ljudfrändska-per som assonanser, allitterationen rim, vokal harmonier,
takt-följdspar allelli sm er m. m. I alla möjliga versläror framhålles»
att rimmets uppgift är rytmisk — Risberg är så vitt jag vet
den första svensk, som på allvar sagt ifrån, att rimmet
naturligtvis har ett musikaliskt och stilistiskt kall1. Det skall,
i rytmisk hänsikt, på ett tydligt förnimbart och avgjort sätt
utmärka versslut och på ett lika verksamt sätt binda ihop
verser till samhöriga grupper, heter det. Det är alldeles
riktigt — ibland. Men har då ingen märkt, hur avvita det är
det sedvanligt tanklösa sättet att städse tro sig kunna, ja
böra, genom rimning koppla tillsammans lika långa versbitar.
1 H. Söderbergh har visserligen i en uppsats i "Från filologiska
föreningen i Lund" (1898) ett litet stycke om rimmets fctre
funktioner i värsen", dess logiska, dess fonetiska och dess rytmiska, men
hans utveckling av vad detta innebär visar tydligt, att han inte med
dessa ’funktioner’ menar olika uppgifter utan med dem avser att
känneteckna ett idealrim. "Idealiskt", skriver han, "skulle sålunda
det rim motsvara sin uppgift, hvilket på samma gAng i sig
koncentrerade den poetiska tankens skönhet och värsens ljudliga effekt samt
på grund af denna sin logiskt och ljudligt framhäfda ställning
naturligast förmådde markera en hållpunkt i den rytmiska rörelsen.
Men en sådan fordran på rimmet vore lika onödigt att uppställa, som
den vore omöjlig att praktiskt uppfylla" (min kursiv). Detta idealrim
är i själva verket detsamma som Vosslers stilistiska rim i dess
renhet och fullhet, och det finns nog till, ofta nog också; men det
varken kan eller skall vara alltid och det enda rimmet. Det är häri
förnämsta felet ligger hos flertalet rimteoretiker, som blint förorda
eller befalla ett enda slag och sedan kalla mer eller mindre
felaktigt vad som inte fyller alla uppställda krav.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
