Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Vetterlund, Fredrik. Den dunkla slutstrofen i Atterboms “Vallmon“. En ordstudie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN DUNKLA SLUTSTROFEN I ATTERBOMS wVALLMON" 191
Här gäller detta uttryck faktiskt de döda föräldrarna.
Det är skrivet 1810. Följande året diktade han "Blommorna",
och i "Liljan" heter det då:
När ditt bröst, som vidgas av förtjusning,
genomträngs av en elysisk susning,
rösten lik av en förgudad vän;
när ur västerns brand, som sänks förkolnad,
någon moderlig, begråten vålnad,
likt ur evighetens gullport skymtar,
och din famn förgäves söker den:
Högre då etc.
Liksom i "Vallmon" och liksom så ofta hos romantiska
skalder1 blir aftonrodnaden här till den "evighetens guldport",
ur vilken de älskade döda nalkas oss. I "Liljan" tänker
Atterbom dels på sin nyligen döda moder, dels på en
"förgudad vän" (sannolikt den ävenledes 1810 bortgångne
"ungdomsbrodern" Pehr Elgström). Det som nu i vårt
sammanhang intresserar, det är att "förgudad" icke, som i vanligt
språkbruk, blott betyder "mycket avhållen", "dyrkad" och
dylikt, utan snarare betonar, att vännen genom sin död
upplyfts till översinnlig och evig tillvaro. En kär vän, som
dör, "förgudas". Dina kära döda bli "dina gudar", som i
"Vallmons" dunkla strof, och den "dina gudars grav", som
omtalas i denna, är graven hemma på Åsbo kyrkogård, som
gömmer den unge skaldens föräldrar och dit han själv för
ej längesedan vallfärdat, innan han skrev "Minnesrunor",
"Liljan" och "Vallmon".
Huruvida denna skiftning av orden "gud" och "förgudad" 2
1 Jfr i min bok "Skissblad om poeter" uppsatserna "Svensk
romantik" och "Romantisk och naturalistisk romantik", där jag behandlat
detta motiv.
2 Jfr i Atterboms Fosforosdikt "Till Sophie": "Vig i din barm
ett offeraltar åt förgudade Schiller". Även där torde "förgudad" ha
en bibetydelse av "bortgången", "förklarad" och sålunda icke
uteslutande den rent emfatiska innebörd, som Böije Norling tillägger stället
(Nya skolan, bedömd i litteraturhistorien, sid. 50).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
