Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Hylén, J. E. Trenne skolgrammatiska spörsmål - 2. Fristående satsförkortning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRENNE
SKOLGRAMMATISKA
SPÖRSMÅL
209
finnas även hos författare både före gustavianerna och
samtida med eller efter Geijer. Så skriver Dalin: "Röda i Synen,
Peruquerne på sned, Hattarne förlorade, Arm bogarne i rörelse,
Munnarne illa grinande och swärjande öfwer trängslen, såg
jag många ~ som wille fram" (Argus (Hesselm.-Lamms uppl.)
II, 94). Almquist tillåter sig följande sammanställning:
"Verk-ligen melankolisk, hufvudet sänkt emot bröstet och blek,
återkom sergeanten" (Sv. Nat.-Litt. 11, 293). Fr. Bremer talar
om en "dotter, som ~ stod alldeles tyst, blek och orörlig, de
mörka ögonen fästade på honom med uttryck af ett djupt
inre lidande" (Hertha 40, uppl. 1913). "Detta förrättadt skulle
patronen just gå bort och dricka sitt kaffe", läsa vi hos
Sofia v. Knorring (Torparen (Mortensens uppl) 94). "Detta
öfverenskommet, skildes vi", skriver Emilie Flygare-Carlén
(Minnen H, 51). Och Blanche släpper ur sin penna: "Skogen
en gång besluten och en mängd tvåstyfrar redan insamlade,
gällde det nu att finna någon, som kunde hjälpa oss med
målningen" (Sv. Nat.-Litt. 13, 168).
Men att en dylik språkbehandling ej tilltalade svenska
öron, därom vittnar den kritik, som då och då gjorde sig
hörd. Så uppträder i Sv. lit.-tidn. 1815 en författare mot
detta slags konstruktioner. (J. Mjöberg, Stilstudier i Tegnérs
ungdomsdiktn. 238). Och 1826 förklarar Boivie i Försök till en
svensk syntax, att "sådana talesätt ~ lämpa sig icke alltid
till svenska språkbruket: t. ex. Detta sagdt eller gjordt" (s.
70). B. E. Malmström förklarar i sin kritik av Leopolds
Virginia: "Dessutom saknas ej heller de från franskan lånade
konstruktioner, som motsvara den gamla genitivus och
ablati-vus absolutus, och som för vårt språk äro så opassande" (S. V.
H. 3, 155). "De finnas väl ännu här ock var", förmodar Berg
(Poet. frih. 271), medan Mjöberg (a. st.) försäkrar, att de i
våra dagar ha föga fäste i svenskt språkbruk. J. Nordlander
(Ped. Tidskr. 1911, 419) utdömer dem såsom alldeles osvenska.
Men hur föga de tilltala vår språkkänsla, förekomma de
dock även nu för tiden talrikare, än man i första ögonblicket
vill tro. Våra flesta författare begagna sig av dem, och hos en
och annan, såsom Per Hallström och Hilma Angered-Strandberg,
uppträda de i förvånande mängd. Från den bundna stilen,
där man lättare kan förlika sig med dem, anför jag endast
ett exempel från Strindberg: "De sitta i klunga och tjuta
och sjunga, halsarna sträckta, öronen stäckta". (Ordalek2 72).
Men från den obundna, där man har svårare att finna sig till
Språk och Stil. XV. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
